Jag har problem med min lillasyster!

Den största energitjuven i mitt liv är min egen lillasyster. Hon lyfter aldrig ett finger och tar inget ansvar för sitt liv. Hennes ekonomi går ut över våra föräldrar och det börjar bli ohållbart. Vad ska jag göra?

Min lillasyster är en energitjuv och tar inget ansvar

Mitt problem är min relation till min 23-åriga syster. Den är så påfrestande att den gör mig trött och upprörd nästan varje dag i veckan. Hon är ofta rolig och påhittig, men hon säger aldrig tack för tjänster (stora som små), hon tar aldrig tag i gemensamt arbete (typ diska/städa/laga mat) när vi är tillsammans någonstans. Initiativlös, det är alltid någon annan som måste driva på. Om hon, mot förmodan, skulle göra något så är det för sig själv och sin egen vinning. Aldrig lyfta ett finger eller ett tacksamt ord till de som står henne närmast.

Jag har funnit mig själv säga till henne “Vad säger man när man har fått något? Man säger tack.” Tydliga order är det enda som verkar funka ibland. Jag tar liksom på mig en småbarnsföräldraroll, som jag inte alls är bekväm med. Det är jättejobbigt.

Jag skulle kunna strunta i att ha henne i mitt liv, men jag känner ett ansvar som närstående till både henne och mina föräldrar eftersom hon har problem med sin ekonomi som alltmer går ut över mina föräldrar.


LÄS ÄVEN: Ska min exman få resa bort med barnen?


Hon hyr en lägenhet i innerstan som våra föräldrar har köpt och äger. Hon har ibland inte haft pengar till hyra, men när hon och jag ses visar hon upp något nytt hon köpt. Dessutom berättar hon om utekvällar och fester. Jag får regelbundet höra från mina föräldrar att hon ringer dem om att hon inte har pengar till hyra, mat eller busskort.

Mina föräldrar har varit alldeles för snälla och delat med sig av sina pengar, men nu börjar deras kassa också ta slut. Föräldrarna är osäkra på vad de ska göra. (Jag tror att de är oroliga att hon ska återvända till något sorts drogmissbruk och allmänt sämre leverne om hon inte får stöd)

Det som jag känner är frustration över mitt syskons situation men samtidigt medlidande.  Jag vill så gärna tycka om min syster och stötta henne, men det är så svårt. Uppenbarligen mår hon inte särskilt bra. Det gör mig ont att se att också mina föräldrar drabbas så hårt av hennes regelbundna “tillkortakommanden” och att det inte verkar som att hon utvecklas till en ansvarstagande individ alls.

Hon är en av de största energitjuvarna i mitt liv. Hur ska jag förhålla mig till henne? Vad kan jag göra för att familjens situation ska bli bättre? Finns det något sätt jag kan hjälpa mina oroliga föräldrar? Tack för att du finns.

Psykolog Liv Svirsky svarar:

Det låter som att du har fått en roll i er familj där du tar mycket ansvar, både för din lillasyster och för era föräldrar. Det du vill uppnå låter gott och eftersträvansvärt; en god relation till din syster, att hon ska må och fungera bra och att era föräldrar ska få det lugnare.

Men allt det ansvaret tar mycket av din energi samtidigt som problemen fortgår och ingen egentlig förändring äger rum. Just den obalansen brukar vara extra svår, när man anstränger sig mycket men får lite utdelning, och det skulle jag vilja ta fasta på i mitt svar.

Risken finns nämligen att all den hjälp du och dina föräldrar erbjuder din syster bidrar till att hon inte förändras eftersom hon inte får uppleva konsekvenserna av sina egna problembeteenden.


LÄS ÄVEN: Min sambo pratar hela tiden med sitt ex!


Hennes motivation till förändring är gissningsvis ganska låg, hon har det ju ganska bra som hon har det då ni på olika sätt stöttar henne. De som sannolikt har en starkare önskan om förändring just nu, det är du och dina föräldrar.

Vad tror du om att ni skulle försöka byta strategi? Kanske måste du sluta vara förälder till din syster, tydligare ta avstånd från beteenden som du tycker är ojusta och istället fokusera på att ta hand om dig och ditt. Det kan låta hårt, men kanske är det faktiskt det bästa sättet för både dig, din syster och era föräldrar att må bra.

När din syster på egen hand får ta ansvar för sitt liv och de konsekvenser som hennes agerande leder till kanske hon ser att hon måste förändras för att må och fungera bättre. Det i sin tur förbättrar inte bara för henne själv utan även får dig och för era föräldrar.

Så genom att vara lite tuffare mot henne på kort sikt hjälper ni henne sannolikt mer på lång sikt.


LÄS ÄVEN: Madeleine, 69: ”Jag är så ensam efter min makes död”


Scroll to Top