Madeleine, 69: “Jag är så ensam efter min makes död”

När min man dog blev jobbet min räddning, men nu när jag har gått i pension känner jag mig överflödig. Ska jag våga flytta närmre min son?

Jag är 69 år, en gammal änka som känner mig ensam i livet. Min man dog för sju år sedan och det var en stor sorg för mig. Han skulle just gå i pension men drabbades av en stroke och avled väldigt hastigt. Jag jobbade fortfarande då och det hjälpte mig, jag hade en vardag med struktur och ett jobb som jag trivdes väldigt bra med.

Nu har jag gått i pension sedan några år och känner mig väldigt ensam och “onödig”. Jag har en del vänner men vi ses sällan. Efter att min man dog är det som att det inte finns plats för mig, de flesta umgås som par och då blir jag femte hjulet. Ofta blir jag inte ens bjuden och i synnerhet inte när de åker iväg på resor eller så, då är det bara par som är med. Mina kollegor har jag också tappat kontakten med efter pensionen. Vi ses ibland, men det är sällan.

Jag har två barn men ena sonen bor utomlands så vi ses bara någon gång per år när han kommer till Sverige med familjen. Då har han ofta fullt upp med alla han vill träffa och han och hans fru bor oftast hos hennes föräldrar när de är här eftersom min lilla lägenhet inte rymmer dem alla. Jag talar ofta med honom i telefon och vi har bra kontakt men att ses oftare är inte möjligt tyvärr.

Min andra son bor i Sverige men 60 mil ifrån mig så inte heller honom kan jag träffa så ofta även om vi ses lite oftare. Han kommer ibland på besök och jag åker till honom några gånger per år och det brukar vara fantastiskt trevligt. Han har frågat om jag inte vill flytta till den stad han bor i men jag vet inte om jag törs och klarar det.

Jag är så van vid allt där jag bor och att flytta känns läskigt att göra på egen hand. Fast det är klart, på många sätt skulle det säkert vara bra. Jag skulle komma nära honom och få träffa hans underbara barn mer regelbundet. Men jag måste ju skaffa boende, lära mig känna mig hemma på en ny ort, lämna de vänner jag trots allt har och bryta upp från det som varit mitt hem och min vardag i en massa år. Kan du ge mig ett råd?

Madeleine

Psykolog Liv Svirsky svarar:

Du står inför ett stort och ganska avgörande val i ditt liv och jag förstår mycket väl att det väcker en del osäkerhet. Att göra stora förändringar är ofta skrämmande även om det blir bra efter ett tag. Du behöver sannolikt göra en ganska gedigen jämförelse av de två alternativen för att kunna fatta ditt beslut och fundera över vad som skulle krävas på respektive ort för att du skulle trivas bättre än du gör idag med livet. Förhoppningsvis kan du ha lite hjälp av de förslag jag ger dig här.

Om du väljer att bo kvar, vad kan du då göra för att ditt liv ska bli mer likt det du önskar, det vill säga mer aktivt, med fler sociala kontakter? Kan du engagera dig i någon form av förening? Det finns ju många olika varianter som kanske kan vara aktuella, alltifrån Friskis & Svettis till någon pensionärsorganisation eller ett frivilligarbete.

På många orter finns också veteranpooler eller liknande, alltså en slags arbetsförmedling för pensionärer, där du kanske kan få ett jobb som känns meningsfullt och där du får använda din kompetens. Ytterligare ett alternativ kan ju vara kursverksamhet där du kan fördjupa dig i något som känns spännande. Sådana här aktiviteter har ju den fördelen att de både erbjuder sysselsättning och öppnar möjligheter för att träffa nya människor med samma intressen.

Om du istället väljer att flytta till din son, kan du skaffa nya vänner där på samma sätt som du eventuellt skulle behöva göra om du bor kvar?

En ytterligare tanke är att du kanske, innan du beslutar dig, kan spendera en längre tid på din sons ort? Kanske hyra ut din lägenhet och hyra en på din sons ort under en tid så att du får prova på hur det är att bo där innan du tar det stora steg som en flytt innebär?

Du skriver också att en flytt skulle innebära ett avbrott i relationerna med gamla vänner, men finns det något sätt att fortsätta ha kontakt med dem? Kanske genom att bjuda dem till dig eller åka och hälsa på dem någon eller några helger per år och då planera det tillfället noga så att det blir en aktiv och innehållsrik helg. 

Scroll to Top