Ska jag lämna min sambo?

Jag och min sambo har levt tillsammans i över nio år. Vi hade en jättefin start, han var väldigt romantisk. Bjöd mig på middag, gav...

Jag och min sambo har levt tillsammans i över nio år. Vi hade en jättefin start, han var väldigt romantisk. Bjöd mig på middag, gav mig presenter och kärleksfulla blickar. Jag kände mig som en prinsessa. Han var också väldigt omhändertagande när jag var sjuk.

Nu, flera år senare har saker och ting förändrats. Tidigare var jag väldigt utåtriktad, social, hade många vänner, gick på bio och festade. Nu är jag mer tillbakadragen. Jag sitter och tänker tillbaka på hur min sambo behandlat mig. Jag kommer ihåg att han flera gånger, när jag vände mig om, gjorde miner mot mig som om han avskydde det han såg. När jag konfronterade honom sa han bara att jag inbillade mig.

Jag blev väldigt förvirrad, sökte hjälp och lyckades hitta Gud. Jag började studera och fann mer lugn inom mig. Jag bad om styrka och det hjälpte mig. Jag kände mig mer harmonisk och lycklig, men då började han bli aggressiv, rev ner och kastade saker. Han pratade nästan aldrig med mig, satt mest tyst. En gång när jag frågade ut honom tog han en kniv och slog den mot bordet. Det gjorde mig väldigt rädd. Så jag slutade att konfrontera honom.

2012 fick vi vårt första barn. Jag var väldigt osäker som mamma och det gjorde konstant ont när jag ammade. Han tittade ofta på och bara log. Jag frågade varför han var så glad när jag var ledsen. Han svarade att han var så lycklig. Det gjorde mig så ledsen. Han verkade inte alls bry sig om mig och mina känslor.

Min sambo förlöjligade mig även inför andra och det blev väldigt jobbigt när vi var hos släkt och vänner. En gång var vi hemma hos min ena systers barn och hälsade på. Hon hade det verkligen fint och välstädat. Jag berömde henne. Då sa min sambo: ” Ja, mycket finare än vad vi har det hemma”.

Han gör mycket mot mig för att sänka mig. Han tittar hur jag går, hur jag står och pratar, hur jag är med barnen. Han ber aldrig om ursäkt, tycker aldrig att han gör något fel och om jag själv blir arg och säger ifrån blir han aggressiv och kastar iväg saker inför barnen och säger att allt är mitt fel och att det är jag som gör honom förbannad.

Nuförtiden gör han mig nästan osynlig. För inte så länge sedan läste jag om psykisk misshandel och jag har alltid undrat över varför han är på ett visst sätt ute och på ett annat hemskt sätt när vi är hemma. När vi är ute beter han sig fantastiskt, får mig till och med att skratta och vara social, helt underbart. Men så fort vi kommer hem blir allt som förut.

Jag har försökt lämna honom flera gånger men hans gråt och vilja att bli bättre gör att jag stannar kvar. Jag känner mig trots allt oerhört beroende av honom är rädd att jag aldrig kommer klara mig utan honom. Det är antagligen därför jag skriver till dig, att jag vill få hjälp att komma ur mitt förhållande. Är rädd att inte bli trodd. Överdriver jag eller ska jag lämna honom? 

Psykolog Liv Svirsky svarar:

Du beskriver en mycket destruktiv relation som redan satt djupa spår i dig. De försök du gjort för att få din sambo att förändra sig har inte lett till något och de förändringar du själv genomfört har stärkt dig men trots det mår du fortfarande mycket dåligt.

Jag kan inte, baserat på ett brev, ge dig svar på om du ska lämna relationen eller inte, men jag skulle tro att du kanske skulle må bäst av att göra det. Jag förstår att du kommer att behöva mycket stöd för att klara av att genomföra det. Stöd från vänner och familj, men säkerligen också professionellt stöd och kanske till och med från en kvinnojour eller liknande verksamhet. Att lämna destruktiva relationer är väldigt svårt.

Jag tycker därför att du snarast ska söka en psykologkontakt där du kan beskriva hur du har det och få hjälp att analysera situationen och se hur du vill och kan gå vidare.

Jag vet inte om dina vänner och familj vet hur du har det. Gör de det så be dem om hjälp att ta dig ur relationen. Känner de inte till din situation tycker jag att du ska berätta om det för dem.

Skam är en vanlig känsla hos personer som lever i destruktiva relationer trots att det inte finns något att skämmas för, du är inte ansvarig för en annan människas negativa beteende. Skammen gör dig inget gott så försök bortse ifrån den och våga berätta hur du har det så att du kan få det stöd du så väl behöver. Lycka till!

Scroll to Top