I mitt och min hustrus gemensamma testamente står det att jag nu vid hennes död ärver henne med full äganderätt och att allt sedan vid min död ska gå till ett av hennes syskonbarn. Det som plågar mig nu är att det vi en dag skrev inte längre känns bra. Detta syskonbarn har långt ifrån levt upp till de förväntningar vi hade på henne när vi skrev testamentet.
Då det i testamentet står att jag ärver min hustru med full äganderätt, så betyder det vad jag förstår, att jag är i min fulla rätt att skriva ett helt nytt testamente med en helt annan inriktning.
Du är naturligtvis i din fulla rätt att skriva ett nytt testamente. Men detta kommer enbart styra den andelen av boet, som vid ditt frånfälle anses utgöra ett arv efter dig.
Du kan med andra ord inte ändra på din hustrus vilja att hennes syskonbarn ska ärva henne vid ditt frånfälle. Denne ärver därför den andelen, vanligtvis en hälftendel, i ditt bo som anses utgöra arv från din hustru.
Det står visserligen att du ärver din hustru “med full äganderätt” och då kan man naturligtvis tycka så som du gör. Men rent juridiskt ärver du enbart “med fri förfoganderätt” eftersom ni i ert testamente också utsåg vem som skulle ärva vid den efterlevandes frånfälle. Ordvalet “med full äganderätt” är alltså missvisande då testamentets innebörd innebär att du ärver med “fri förfoganderätt”.
