Jag har fått kontakt med min kusin och ungdomskärlek via Facebook och det förvirrar mig väldigt mycket. Jag har älskat honom i hela mitt liv och gör det fortfarande.
För 19 år sedan friade han till mig och jag sa nej. Jag var rädd att han ville ha mig bara för att komma till Sverige och inte för min egen skull. Jag ansåg inte att jag kunde tacka ja till ett sådant frieri hur mycket jag än älskade honom. Året därpå besökte jag mitt hemland och då behandlade han mig som luft. Han nedlät sig inte ens att säga hej till mig.
Tre år senare åkte jag till mitt hemland och träffade en ny man som jag gifte mig med. På min förlovningsfest satte sig kusinen mittemot mig när jag var i färd med att stryka min klänning. Jag blev arg och sjöng en sårande sång om att jag valde mitt hjärtas prins istället för en kusin jag aldrig velat ha. Jag fick veta senare på kvällen att han hade gråtit bittert. Sedan sågs vi inte mer.
Mitt äktenskap blev mycket olyckligt och tog slut för knappt åtta år sedan.
I februari förra året blev jag och min kusin vänner på Facebook. Redan efter ett par veckor började han lägga ut “talande” sånger på sin logg. Det som gjorde mig uppmärksam var en sång som handlade om en man som mött en kvinna i natten och hon hade talat om att hon var förlovad.
En gång skickade jag en sång i ett privat meddelande som handlar om syskonkärlek och genast lade han ut en sång som handlade om att vi hade väntat alldeles för länge på att återförenas och en annan om att han uppskattade presenten som upplivade hans hopp om återförening. Jag skrev och förklarade hur jag hade haft det i mitt äktenskap och att jag är livrädd för att binda mig igen. Hans svar blev: “Jag har dig alltid kär, du är så ärlig”.
Jag försökte hålla det hela på vänskaplig nivå men då svarade han inte på flera månader. Nyligen hälsade en släkting från hemlandet (en annan världsdel) på mig och jag skickade med henne presenter till honom och hans familj. Han skrev och tackade hjärtligt.
När han gratulerade min mor på hennes födelsedag på Facebook tackade jag och skickade honom ett hjärta. Den natten fanns en sång på hans logg om ungdomskärlek och orden “godafton oförglömliga ros”.
Några dagar senare kommenterade jag en bild hos honom om ärlighet. Jag skrev att sanningen gör ont ibland men är alltid det bästa och han svarade att jag skulle lätta på smärtan och öppna ögonen och sinnet.
Hans mamma och en annan kusin har kommit med antydningar till mig om att han är ensam och behöver en fru. Jag är nu totalt förvirrad och mina känslor är ett enda kaos. Jag skäms lite också och känner mig som en bortkommen tonåring fast jag är över 40 år.
Att flirta på det sätt som du och din kusin tycks ha gjort under en längre tid över Facebook kan vara en mycket roligt och romantiskt sätt att visa sitt eget intresse och se om man får gehör för det. Men efter ett tag räcker inte den sortens relativt otydliga kommunikation utan den behöver ersättas med mer uttalade frågor och svar och det låter som att ni kommit till det stadiet nu.
Jag skulle föreslå att du tar initiativ till ett riktigt samtal med din kusin där ni faktiskt reder ut var ni står och vad ni vill. Du skriver att ni bor långt ifrån varandra. Finns möjligheten för er att träffas i verkligheten inom en snar framtid? I så fall är det sannolikt det bästa sättet för er att prata med varandra. I annat fall finns ju mejl, chat eller telefonsamtal.
När samtalet väl äger rum tycker jag att du ska berätta för honom vad du tycker, tänker och känner och be honom att göra det samma. Ni har ju haft uppe temat ärlighet, så det låter som att ni skulle kunna fortsätta på den inslagna vägen och verkligen vara ärliga mot varandra. Jag tror nämligen att ett sådant samtal är det enda sättet för dig och er båda att få reda på vad den andre vill. Låt samtalet utvisa om ni ska fortsätta som vänner, avstå vidare kontakt eller rent av inleda en kärleksrelation.
