Varför vill min man inte att vi skaffar barn?

Det var kärlek vid första ögonkast när jag träffade min man. Sedan pendlade jag hit till Sverige från hemlandet för att träffa honom. Han var...

Det var kärlek vid första ögonkast när jag träffade min man. Sedan pendlade jag hit till Sverige från hemlandet för att träffa honom. Han var så smart, omtänksam och lugn. Vi hade det väldig bra i början och snart frågade han mig om jag ville gifta mig med honom. Han pratade om en framtid med barn. Jag svarade att vi skulle avvakta lite, jag måste ju hitta jobb först och avsluta allt jag hade hemma.

 

Men någon gång jag kom på besök var han väldig kall och det blev väldigt dålig stämning. Han ville att jag skulle åka hem igen och så var det flera gånger. Men till sist bestämde vi oss för att gifta oss. Det är nu åtta år sedan.

 

I samband med vårt giftermål träffade jag hans mamma. Hon var väldig otrevlig och jag förstod att vi inte skulle bli vänner.

 

Snart sa min man till mig att han inte ville ha barn, han var osäker på allt. Och så har det varit nu i åtta år.

 

Jag vet inte varför men jag tror att han är den enda man som jag kan älska och ingen annan kan ta hans plats. Han är omtänksam, hjälper mig med allt men att gå vidare i livet, skaffa barn och större lägenhet, det vill han inte. Jag har hela tiden hoppats att det blir bättre, att han en dag ska börja älska mig på allvar.

 

Men när vi grälade senast, så sa jag att han måste gå till psykologen, att han måste prata med någon, att han har problem att binda sig till någon och att hans värsta rädsla är att få barn. Han är också rädd för sin mamma. Varje sommar tillbringar han hela semestern med henne medan jag får semestra själv.

 

Som svar på min uppmaning om psykologhjälp sa han att vi skulle skiljas, att han ska leta efter lägenhet.

 

Jag är chockad. Jag har ingen vän eller släkt i Sverige, jag känner bara mina arbetskamrater.

 

Jag känner mig desperat. Kan du förklara varför är han som han är? Och varför jag trots allt vill ha honom?

Psykolog Liv Svirsky svarar:

Det låter som att du just nu befinner dig i en krissituation och att du är chockad över din makes reaktion. I en sådan situation är det naturligt att känslorna är starka och att olika tankar tränger sig på.

 

Du skriver att du ifrågasätter hela er relation, hur du kunde bli kär i denna man och lämna ditt hem med familj och vänner för att flytta till honom. Kärlek är sällan enkelt och skälen till förälskelse inte alltid logiska eller rationella utan snarast känslomässiga. Att du blev förälskad i din man tycker jag att du själv förklarar utifrån att förälskelsen var stark och ömsesidig redan i början och att din man har många sidor som du tycker mycket om.

 

Kanske har du rätt i att din man är rädd för den närhet det innebär att dela sitt liv med någon och att skaffa barn tillsammans. Om han själv tycker att det ligger något i det och vill arbeta med det kan en psykoterapi säkert vara bra för honom. Men för att en terapi ska fungera måste personen själv vara motiverad och vilja göra det arbetet. Naturligtvis kan du föreslå det för honom, men att försöka förmå någon annan att gå i terapi är ofta en svår väg att gå.

 

Du skriver att du inte tror att du kommer att kunna älska en annan man. Jag tror att även det är ett uttryck för den känslomässiga storm du nu befinner dig i och att det är bra om du ger dig tid att smälta allt det som nu händer. Känslorna kommer säkert att pendla och förändras en hel del den närmaste tiden, både vad gäller din nuvarande relation och framtida möjligheter. Troligen behöver du och din man också prata mer med varandra om hur er relation ska utvecklas, om ni verkligen ska gå skilda vägar eller inte. Jag tänker också att du nu behöver mycket stöd.

 

Tror du att någon vän eller familjemedlem kan komma hit till dig och vara ett stöd för en tid eller kan du resa till dem? Skulle du vilja söka professionell hjälp för att få någon att tala med som kan hjälpa dig att sortera bland alla de tankar och känslor? Tveka i så fall inte, utan vänd dig till din vårdcentral eller den psykiatriska öppenvårdsmottagningen där du bor.

Scroll to Top