Jag är ensamstående och bor sedan många år i ett trevligt bostadsområde. Det var för två år sedan det hände som jag nu vill berätta.
Jag var på väg ut då plötsligt en granne som jag känt väldigt länge – ja, vi har faktiskt umgåtts så mycket att jag betraktat henne som en nära väninna – började skrika otidigheter till mig från sin balkong. Först trodde jag hon skrek åt en annan kvinna på gatan. “Din falska djävul”, skrek hon och hötte ett finger mot henne men så tittade hon också på mig.
Jag tänkte att det måste vara ett misstag och när hon några veckor senare fyllde år så stoppade jag några lotter i ett kuvert, en dubbeltriss och en vanlig trisslott, och lade i hennes brevlåda med en gratulationshälsning.
Redan samma dag slängde hon tillbaka kuvertet i min brevlåda. Förvånad skrapade jag själv lotterna och vann faktiskt 550 kronor. Jag blev förstås glad över vinsten men ändå ledsen över hennes beteende. Någon dag senare skrev hon ett meddelande till mig och menade att vi inte skulle ge födelsedagspresenter i fortsättningen och inte bry oss om varandra. Jag svarade att det accepterade jag helt, fast det kändes ju väldigt konstigt efter att ha känt varandra i så många år.
Sedan försökte jag undvika henne. Men så en dag stötte vi på varandra i trappan och hon undrade om jag inte sett att hennes exmake var död. “Det måste du ha läst”, sade hon vredgat. “Du har ju ortstidningen!” Men jag svarade att det hade jag inte läst och dessutom hade jag inte haft ortstidningen på flera år.
Hon hade tydligen gått och förväntat sig att jag skulle komma och beklaga sorgen. Ändå hade hon själv bestämt att vi inte skulle ha med varandra att göra. Och om jag vetat om det och därför skickat kondoleanser, så skulle det ju vara till hennes barn. Hon var ju skild från mannen sedan länge.
Här bor många trevliga grannar och vi träffas då och då och dricker kaffe. Men det är ledsamt att det blev så här med min väninna. Vad kan jag ha gjort för fel och varför blev hon så förändrad?
Det är väldigt svårt att spekulera i vad som kan ha gått snett mellan dig och din väninna/granne och gjort henne så arg eller besviken att hennes beteende förändrats.
Eftersom du upplever detta som jobbigt och, om jag förstår dig rätt, skulle vilja komma till rätta med situationen eller i alla fall förstå den bättre, så är mitt förslag att du, om du orkar och vill, försöker prata med henne om det. Kanske har du redan gjort det men kanske kan du i så fall göra det igen? Fråga henne då vad hon tycker att du gjort för fel och lyssna till hennes förklaringar. Om du håller med henne i det hon säger kanske du kan be om ursäkt. Håller du inte med henne får du förklara det. Men eftersom det låter som att du gärna vill att er vänskap ska bestå, så kanske du ska tala om det för henne och höra om ni, trots att ni har olika uppfattning om vad som skett ändå kan fortsätta vara vänner.
Väljer din väninna att trots dina försök avstå från er vänskap, så tror jag att du måste finna dig i det. Det kan naturligtvis kännas både sorgligt och tomt att hon gör så och det kan även väcka andra känslor, till exempel irritation och ilska över att hon anklagar dig för något du inte tycker dig ha gjort och att hon väljer bort dig.
Försök att erkänna de känslorna för dig själv och tillåt dig att ha dem även om du inte kan göra något mer åt saken.
Ibland och av olika anledningar ställs vi inför situationer i livet som vi egentligen inte alls tycker om eller vill stå inför men där vi helt enkelt inte har något val. Det enda som då återstår är som regel acceptans. Inte i den meningen att man tycker att det som hände var rätt eller bra utan acceptans i form av att se saker precis som de är och stå ut med dem precis så. Genom att bemöta svåra händelser på det sättet brukar de efter hand bli mindre smärtsamma och förhoppningsvis kan det även gälla för dig i den här situationen.
