Jag är en orolig farmor till en 12-årig pojke som är extremt blyg och tyst. Har nu fått reda på att han har läsförståelseproblem och koncentrationssvårigheter i skolan. Enligt läraren blir han nog inte godkänd i svenska vilket ju leder till svårigheter i de andra kärnämnena också, relaterat till hans problem med läsning. Vad gör man som vuxen då skolan tydligen inte bryr sig nämnvärt, han har ju gått fem år i skolan redan utan någon större hjälp.
Att barn är blyga kan ha en rad olika orsaker. Väldigt många barn är blyga men växer ifrån det. Andra är så blyga att det snarare kallas social fobi vilket är en ångeststörning som karaktäriseras av att man känner stark ångest för att bli granskad eller iakttagen av andra människor. Social fobi drabbar cirka 10-15 procent av alla barn och ungdomar och orsakar stort lidande varför det absolut ska behandlas. Kognitiv beteendeterapi (KBT) har visat sig vara en mycket effektiv behandling.
Man kan också bli blyg och tillbakadragen av att känna att man inte lever upp till de krav och förväntningar som omgivningen har på en, till exempel i skolan. Kanske är det aktuellt i ditt barnbarns fall då du skriver att han har svårt med läsförståelse och att koncentrera sig? Upplever du att det är hans dominerande problem och att blygheten kan vara ett resultat av det? I så fall undrar jag om ditt barnbarn genomgått en utredning där man tittat på både hans språkliga förmåga och hans koncentrationsförmåga? Den sortens utredningar görs vanligen av skolan och/eller BUP. Om utredning ännu inte är gjord skulle jag rekommendera att hans föräldrar vänder sig antingen till skolan eller till BUP där de bor och begär att det görs.
Utredningar av det här slaget kan vara mer eller mindre omfattande och består av att man träffar en psykolog som gör ett så kallat begåvningstest där man bland annat tittar på barnets läs- och skrivförmåga och koncentrationsförmåga. Man kan säga att testet på ett bra sätt visar på barnets förmåga att klara av skolarbetet.
Ibland ingår även delar i utredningen som utförs av andra yrkeskategorier, till exempel barnläkare, specialpedagog, sjukgymnast, logoped eller arbetsterapeut. Man tittar då på barnets förmågor i olika avseenden, både för att få en bättre bild av barnets svårigheter men också för att se barnets styrkor. Genom att barnet lär sig använda sina styrkor kan han eller hon ofta kompensera ganska väl för sina svårigheter.
Som regel avslutas en utredning av det här slaget med att den utredande psykologen träffar både föräldrar och någon representant från skolan för att berätta vad man funnit och ge föräldrar och skolpersonal bra instruktioner för hur de på bästa sätt hjälper barnet vidare. Specialpedagoger är ofta de som brukar ha god kunskap just när det gäller att anpassa undervisningen så att den fungerar bättre för barn med olika svårigheter. De kan också hjälpa till med olika råd och knep som underlättar barnets inlärning. Hur den hjälpen ser ut varierar mycket mellan olika barn, det kan vara allt ifrån datorstöd i inlärningen eller extra läxhjälp till mindre klasser eller assistent under delar av skoldagen.
Ibland måste föräldrar stå på sig gentemot skolan för att få den hjälp som ens barn har rätt till och behöver.
Det kan då vara till hjälp att ha uppföljningsmöten tillsammans med den utredande psykologen där man ser vad som hänt och vilket resultat olika insatser fått för eleven.
Skulle det visa sig att ett barn uppfyller kriterier för någon diagnos till exempel en uppmärksamhetsstörning som ADHD kan även andra hjälpinsatser diskuteras. En del barn har väldigt god nytta av läkemedel som komplement till pedagogiska insatser i skolan.
För de flesta barn innebär det en avgörande skillnad att få rätt hjälp för att hantera sina svårigheter. När barn känner att de klarar det som förväntas av dem blir de både gladare och mår bättre.
