Vår mamma har grava alkoholproblem. Nuförtiden ringer hon runt på fyllan och trakasserar oss både på jobbet och privat. Vanligtvis är hon som person väldigt negativ och depressiv, en riktig energitjuv. Hon spelar alltid på våra dåliga samveten och man orkar helt enkelt inte att umgås med henne.
Hon kan aldrig unna oss någon glädje om vi mår bra i livet eller om något gott händer. På något vis måste hon hela tiden plocka fram allt det dåliga i livet samtidigt som hon tycker väldigt synd om sig själv och inte verkar förstå att hon själv måste ta initiativ till att kunna ändra sina egna livsomständigheter.
Nu i helgen sa vi att hon får välja mellan oss barn och barnbarn och spriten. Det resulterade bara i att hon bad oss alla fara åt helsicke och att ingen av oss var välkomna hem till henne längre.
Hon tycker inte vi har rätt, att lägga oss i hennes liv men det påverkar ju oss negativt då hon inte låter oss vara ifred. Vad ska vi göra? Är livrädd för när hon blir pensionär om fem år. Ska det bli ännu värre då?
Att ha en nära anhörig som lider av ett missbruksproblem är något som de allra flesta upplever som oerhört krävande och smärtsamt på många olika sätt. Ofta är känslorna blandade, man kan känna både ilska, oro, sorg och skuldkänslor gentemot den som missbrukar.
I ditt fall låter det som att du och dina syskon är eniga om hur ni ska förhålla er till er mammas missbruk. Att på det sättet kunna finna stöd i varandra brukar vara väldigt värdefullt och låter som något som jag tycker ni verkligen ska ta till vara och värna om.
Att din mamma tycks ha ett stort behov av hjälp både med att komma till rätta med sitt missbruk och de andra psykiska problem du beskriver är säkert inte nytt för någon av er. Om din mamma ännu inte fått adekvat hjälp är det ju det första som måste göras. Försök i så fall tala med er mamma då hon är nykter om hur viktigt det är att hon sÖker hjälp och vilken hjälp hon kan söka. Om hon arbetar kan företagshälsovården vara bra att kontakta. Ni kan också vända er till husläkaren, psykiatrin eller en missbruksmottagning där din mamma bor. Kanske kan du eller dina syskon erbjuda er att hjälpa din mamma att finna rätt behandling och att följa med henne dit om hon så önskar?
Ditt brev handlar också om hur ni ska förhålla er till er mamma och de krav och förväntningar hon riktar mot er syskon och era barn. Jag tror inte att det finns något enkelt svar på det utan att ni måste finna strategier som ni tycker fungerar för er. Ni har provat att ställa ett ultimatum till henne som dock inte fick ett så positivt resultat som ni kanske hade önskat.
Det många gör är att de försöker att välja tillfällen att träffa och ha kontakt med en missbrukande anhörig då han eller hon sannolikt är nykter. Det kan till exempel handla om att träffas på frukost, att ses över luncher under arbetsdagen eller i sammanhang där ingen alkohol förekommer. Många väljer också att inte ha telefonkontakt när den missbrukande anhörige ringer och kan antas vara påverkad. Den sortens strategier syftar inte i första hand till att hjälpa den som missbrukar ut ur sitt missbruk utan handlar huvudsakligen om att få umgänget med den personen att fungera på bästa sätt. Det kan kännas sorgligt men är för många det enda som återstår då de redan försökt allt de kan komma på för att hjälpa sin anhörige ut ur missbruket.
Ni kan få ytterligare förslag och råd om hur ni kan bemöta er mamma på ett bra sätt om ni vänder er till en professionell person med erfarenhet av missbruksbehandling, till exempel på en missbruksmottagning där ni bor eller inom psykiatrin. Ett annat alternativ är Al-Anon som är en systerorganisation till AA (anonyma alkoholister). De har gruppverksamheter för anhöriga vilket uppskattas av många. Genom att tala med andra i liknande situation kan man få både stöd och goda råd som kan ge hjälp på vägen. Du kan läsa mer om Al-anon på www.al-anon.se.
