Min längtan efter barn är snart outhärdlig. Ändå sedan tonåren har jag drömt om att bli mamma, och hur det skulle vara att uppfostra ett barn. Jag har ett förhållande där han vill ha barn med mig, men inte vet när och han vägrar planera eller bestämma något.
Jag tog min högskoleexamen förra året och har nu fast jobb, jag motionerar, sparar pengar, skaffar hobbyer att fördriva tiden med. Allt detta egentligen bara för att ha så goda förutsättningar som möjligt för att bilda familj. Alla säger att det inte finns någon perfekt tidpunkt och att de snarare ångrade att de inte började tidigare.
Jag har ägglossningsproblem i och med PCOS och detta förvärrar min oro inför att inte kunna bli gravid och att det ska ta många år när vi väl börjar försöka. Jag gråter och tjatar på min sambo som blir pressad och tycker det är jobbigt. Ingen förstår min längtan, jag är ju så ung och har all tid i världen, men jag känner bara stor avundsjuka mot att andra, ofta yngre, kvinnor får barn och inte jag. Och min ålder är inte längre uppseendeväckande låg för att bli förälder.
Jag känner att jag snart förlorar greppet och att jag inte står ut med ett år till av barnlöshet, när barn är det enda jag drömmer om, allt annat är sekundärt. Hur ska jag göra för att hantera min längtan och inte bli deprimerad?
När man hamnat i ett sådant låst läge kan det vara bra att söka hjälp
Att längta efter barn är något mycket stort och kan bli väldigt svårt för de allra flesta som bär på den utan att kunna förverkliga drömmen. I ditt fall skriver du att du är redo att börja försöka få barn och att din pojkvän är positiv men att han vill vänta ett tag. Det är lätt att förstå att det här skapar starka känslor hos dig, känslor av både sorg och frustration. Du skriver inte så mycket om varför din pojkvän vill vänta med att skaffa barn, men vanliga skäl är att man inte känner sig mogen, är rädd för ansvaret eller för hur relationen ska påverkas, eller helt enkelt vill göra annat innan det är dags att bli förälder. Oavsett vad som ligger bakom just din pojkväns vilja att vänta tänker jag att du måste respektera hans önskan på samma sätt som du vill att han ska förstå och respektera din starka längtan.
En fråga jag får utifrån att du skriver att du lider av PCOS är om din pojkvän känner till vad det betyder och hur det kan komma att påverka din fertilitet? Om han inte gör det skulle jag rekommendera er att tillsammans gå till en gynekolog som kan förklara det för er båda. Kanske kan era samtal om det här förändras om även han får mer kunskap om PCOS.
Ofta när man står långt ifrån varandra i så här viktiga och känsliga frågor hamnar man i låsta positioner där det blir svårt att prata med varandra på ett bra sätt. Du skriver att du gråter och tjatar vilket din pojkvän upplever som pressande. När man hamnat i ett sådant låst läge kan det vara bra att söka hjälp. Har ni provat att gå i parterapi för att tala om detta? Om ni inte gjort det tycker jag att det kan vara ett klokt steg att ta då ni där kan få hjälp att berätta för varandra vad ni känner, vill och önskar och ni får också hjälp att verkligen lyssna till och förstå varandra. Utifrån ökad kunskap om PCOS och bättre förståelse för varandra det kan det bli enklare för er att fatta fortsatta beslut om er relation.
