Barnens far blev knäckt och mådde psykiskt mycket dåligt. Samtidigt kunde jag inte glömma honom, för trots allt älskade jag honom. Vi hade kontakt med varandra hela tiden, även intimt. Dessutom var vi på familjerådgivning eftersom han ville det. Efter en tid talade jag om för honom att jag ångrade mej fruktansvärt mycket och att den enda jag ville ha var han. Men jag fick kämpa i två år och visa honom min kärlek. Under tiden sprang han ute och umgicks med andra tjejer. Jag accepterade och förlät hela tiden trots att det gjorde fruktansvärt ont.
Till slut flyttade vi ihop igen, men så för tre år sedan träffade han en annan kvinna och flyttade. Han gjorde inte slut utan sa bara att han inte visste hur han ville ha det, att han hade känslor både för mig och för den andra. Efter ett år kom han tillbaka. Han hade ångrat sig. Jag hade väntat på den dagen och tog emot honom med öppna armar.
Nu har han ännu en gång dragit sej tillbaka, med orden att han inte vet hur han vill ha det. Jag bad honom se mig i ögonen och göra slut men det kunde han inte. Han umgås med en annan kvinna, påstår att de bara är vänner men han smyger med det och när barnen frågar honom var han är, så säger han bara “borta”. Just nu är det som om jag bara sitter och väntar på att han ska bestämma sig för henne eller mig. Jag känner mej så förvirrad. Han vill inte prata om det och vägrar gå till familjerådgivning. Trots allt älskar jag honom och är livrädd för att förlora honom.
För tio år sedan separerade ni eftersom du då inte kände dig sedd och älskad. Först när du fick uppmärksamhet av någon annan började din man reagera. Han blev förmodligen mycket kränkt av detta om vi ser till hur han har betett sig och behandlat dig sedan dess. Du valde att gå tillbaks till din man och allt kunde då ha blivit frid och fröjd. Men i stället för att vara glad över ditt beslut om återförening, så sätter han igång att göra dig riktigt osäker och fortsätter att under två års tid ha olika relationer med andra kvinnor. Han ser och vet att du plågas av detta, tar ingen hänsyn till hur du mår och fortsätter att förödmjuka dig på grövsta sätt. Så återkommer han till dig – men bara så länge det passar honom. Han lämnar dig sedan igen – för en ny kvinna. Inte på ett vuxet, moget sätt, där han gör upp med det gamla utan på ett ganska hänsynslöst sätt med alla dörrar öppna och utan krav på att ta ansvar för sitt handlande. Och så har historien upprepats igen – och kommer att fortsätta att upprepas, så länge inte du sätter stopp för detta.
Din man kommer inte att ändra sig och din eftergivenhet bidrar inte till att han kommer att göra några tydliga val, så länge du inte sätter gränser för hans egoistiska beteende. Förmodligen finns det för hans del en hel del spänningssökande i den livsstilen, som för dig samtidigt åstadkommer så mycket oro och plåga. Det är nästan som att leva tillsammans med en missbrukare – de har också sina goda sidor, men du vet aldrig om och när de är tillgängliga för dig. Ingen som har förmågan att tycka om en annan människa kan behandla denna, som din man gör just nu. Visst kan han komma tillbaks också efter senaste “utflykten”. Men vill du fortsätta att vara låst och bunden i något med så oviss utgång?
Du skriver att din man inte vill gå med dig på familjerådgivningen. Jag föreslår att du bestämmer tid för att gå själv – både för din och dina barns skull. Barnen måste ju se och förstå en hel del av din förtvivlan och det spel som försiggår mellan deras föräldrar. Våra främsta förebilder för en parrelation är just föräldrarnas förhållande. De vill inte se en mamma vars vilja är knäckt och som låter sig behandlas illa. Du behöver styrka att säga nej till dålig behandling och hjälp att ta dig ur det nuvarande destruktiva mönstret. Lycka till med att få det stödet.
