Jag blir stel som en pinne och sedan kommer tårarna!

Jag är en “tjej” på 50 år som är gift sedan 30 år och har tre underbara tonårsgrabbar. Allt är väldigt bra mellan mig och...

Jag är en “tjej” på 50 år som är gift sedan 30 år och har tre underbara tonårsgrabbar. Allt är väldigt bra mellan mig och maken. Det är väl inte så vanligt att man håller ihop med sin första pojkvän som jag gjort. Men det finns ett problem.

För några år sedan kom jag på att min man drack för mycket. Jag tog tag i det och han fick hjälp. Idag är han nykter. Många skulle kanske flyttat men jag älskar ju min man. Men här ligger också problemet. Efter detta har vi inte haft någon intim relation. Jag vill jättegärna men så fort han rör vid mig blir jag stel som en pinne. Jag törs inte ens ge honom en puss eller en kram då jag är rädd att ge honom signaler jag inte kan stå för. Ibland tänker jag att ikväll ska jag ge mig hän men det slutar med att jag stelnar och sedan kommer tårarna. Hur ska jag lösa detta?

Familjerådgivare Kerstin Bohm svarar:

Din signatur beskriver precis hur du önskar att livet såg ut, men som idag inte helt överensstämmer med den upplevda verkligheten. Jag betvivlar inte alls att du älskar din man, men uppenbart inte på det sätt du själv skulle vilja att du gjorde. Det känns som om du tvingat dig att stå ut med “något” som du egentligen inte velat och dessutom försökt pressa dig till att du borde vara nöjd – nu när han är nykter. Men den önskade tillfredsställelsen infinner sig inte.

Du skriver inte mycket om den perioden, när din man drack för mycket, men du antyder att många nog hade flyttat vid den situationen. Kan det vara så att du då vid tillfällen upplevde din man t o m motbjudande och mera blev en hjälpande hand, en “mamma” som försökte ordna upp situationen, än en kärlekspartner som också längtade efter en intim tvåsamhet. Under sådana förutsättningar kan vi ibland – oftast utan att märka det – omdefiniera en tidigare kärleksrelation. Den kan mera likna en föräldra-barn relation, ett gott syskonskap eller en mycket nära vänskapsrelation. Alla mår på ett sätt bra men det saknas något. Och kroppen säger nej – det är slut. Innan hade vi kanske föreställningen att bara han blir nykter, så blir allting bra. Och han blev nykter, men det blir inte alltid bra ändå. Det är slut på attraktionen och ibland händer det att den aldrig mer kommer tillbaka. Det är ingalunda alltid dryckenskap, som skapar dessa förutsättningar. Det kan lika gärna vara för mycket arbete, studier eller långvarig sjukdom, som kan bidra till att våra roller och dess innehåll förändras.

Förmodligen är din make också undrande inför att du nu “inte vill”, när han nu är nykter. Det känns mycket viktigt att du pratar med din make om vad du känner och inte känner för honom. Jag tror att ni skulle ha god nytta av att samtala tillsammans med en familjerådgivare. Få hjälp med att reda ut vad som är borta och vad som finns kvar i ert känslomässiga engagemang för varandra. Det är viktigt att det blir så litet skuldbeläggande som möjligt. Försök att få så många frågetecken som möjligt uträtade och därefter kan ni säkert fatta ett bra gemensamt beslut antingen ni separerar eller fortsätter att leva tillsammans.

Scroll to Top