Detta är vår tredje graviditet. Har genomgått två aborter eftersom han “ej känt sig mogen”, och därför tvingat mig välja mellan honom och barnet. Hittills har jag alltså alltid valt mannen, men nu har jag fått nog av dessa ultimatum. Jag har också mått väldigt psykiskt dåligt efter mina aborter.
Min man har nu blivit mycket hotfull, våldsam och oberäknelig. Han super okontrollerat och beter sig allmänt illa. Han överskrider sina kreditkort och har nyligen förlorat sitt jobb. Han är livrädd att jag ska behålla barnet och vill tvinga mig till ännu en abort, vilket jag absolut inte vill. Samtidigt är jag ju förstås rädd att han kommer att göra mitt och barnets liv till ett rent helvete om jag behåller barnet. Han hotar också med att han kommer att ansöka om ensam vårdnad.
Han är mycket välutbildad och har ett charmerande och socialt sätt gentemot andra människor. Han har hög intelligens och är mycket kunnig på många områden. Han ser alltså utåt sett ut som en hederlig och ordentlig medborgare.
Min fråga är om jag redan nu under graviditeten kan ansöka om ensam vårdnad, och hur stora chanser jag har i så fall att få det? Kan mannens titel och utbildningsnivå göra det svårare för mig? Vore mycket tacksam för råd om vad jag kan göra åt min situation.
I detta läge tycks din annars utåt sett så gedigne man helt ha spårat ur. Han uppträder hotfullt, våldsamt, allmänt illa, super okontrollerat och överskrider sina kreditkort. Han har dessutom nyligen förlorat sitt jobb – eventuellt delvis som en följd av ett helt oberäkneligt beteende. På din beskrivning låter det som, att mycket destruktiva krafter dominerar honom just nu. Det är svårt att veta om det “bara” är den maktlöshet han upplever inför dig och dina egna val, som gör honom så desperat eller om det finns andra faktorer, som också påverkar hans psykiska obalans. Men denna psykiska labilitet måste han själv ta hand om och eventuellt söka hjälp för. Du kan sannolikt inte hjälpa honom och framförallt inte genom nya eftergifter från din sida.
Mitt förslag är att du så fort som möjligt söker kontakt med mödravårdscentralen och därvarande kurator. Inför den närmast drastiska situation, som du nu står, behöver du allt stöd och hjälp för att klara av att välja en egen väg trots hot och rädslor. Det är viktigt att du nu inte vacklar i dina beslut. Ska ni båda någon gång återförenas så bör ju det vara styrt av omsorg och respekt och inte på grund av olika hotbilder.
Jag tror att det skulle kunna vara bra för dig i denna turbulens om du har möjlighet för arbetet eller studiers skull, att något öka det geografiska avståndet till din snart f d make. Du kan ta upp frågan om enskild vårdnad i samband med skilsmässan men inte dessförinnan. Förhoppningsvis kanske situationen lugnar ner sig, så att gemensam vårdnad är möjlig men att du har det största ansvaret för vården av barnet – inte minst så länge det är fråga om ett spädbarn. Att din man med sitt beteende skulle få enskild vårdnad om barnet förefaller osannolikt. Omvärlden kommer inte att känna den stumma beundran för honom, som du tidigare gjort. Lycka till med en kuratorskontakt.
