Jag är förtvivlad över hans smygsupande!

Jag är gift sedan 20 år med en man som dricker för mycket och på “fel” sätt. Beteendet upprepas alltid på samma sätt: Han dricker...

Jag är gift sedan 20 år med en man som dricker för mycket och på “fel” sätt. Beteendet upprepas alltid på samma sätt: Han dricker i smyg, i ett förråd eller på liknande ställen, tills han tappar kontrollen över sitt drickande och det slutar med ett sjukhusbesök.

Sedan är han ångerfull och deprimerad, snäll och omtänksam mot mig på alla tänkbara sätt. Jag har då tiggt och bett om att han ska söka professionell hjälp, bedyrat min kärlek till honom och förklarat att “allt” är acceptabelt utom att han ljuger för mig. Så har en tid följt då han verkar helt normal och visar att han är helnykterist. Jag har uppmuntrat honom och trott på hans försäkran om nykterhet.

Men nu är vi i samma situation som vi befunnit oss i så många gånger. Det kommer fram att han under lång tid druckit i smyg, har ljugit både mig, familjen (vi har inga barn) och de han varit i kontakt med inom sjukvården rakt upp i ansiktet. När jag försöker prata om det som hänt är det som att prata med en vägg. Det är hela tiden förnekelse och att “det inte är så farligt”.

Det gör så obeskrivligt ont att inse att den man älskar ljuger, trots att jag talat om att lögnerna förstör allt i vår relation. Jag känner också en stor vreda över hur han kan ljuga för alla som visar honom kärlek och omtanke. Som jag ser det har jag två alternativ. Antingen får jag acceptera hans dryckesvanor eller lämna honom. Det sista skrämmer mig och gör mig helt förtvivlad. Att skiljas från den jag byggt mitt liv tillsammans med och fortfarande älskar känns tungt. Jag finner själv inga svar. Vad ska jag ta mig till när han vägrar göra något åt situationen utan bara sopar allt under mattan?

Familjerådgivare Kerstin Bohm svarar:

Ditt brev genomsyras både av din starka känsla för din man och din förtvivlan över hans alkoholmissbruk. Med stor sannolikhet är din man en s k periodare. Där växlar ofta de fina perioderna med skötsam nykterhet, hopp och glädje med de svåra stunderna av missmod och nattsvart hopplöshet. Du beskriver en man som, när suget efter alkohol blir för starkt, så helt tappar kontrollen över sitt drickande att tillståndet kräver sjukhusvård. Jag tror, att han under perioder av s k nykterhet själv tror han ska kunna kontrollera situationen bättre nästa gång – vilket han aldrig kommer att göra. Han har naturligtvis sitt eget “helvete” och skäms oerhört när han börjar dricka igen. Det överensstämmer inte med den önskade självbilden och därför smyger han med sina flaskor så länge som möjligt. Han vill inte visa att han dricker om han därigenom kan riskera att förlora dig, och samtidigt ljuger han på ett sätt som verkligen ökar den risken.

En verkligt ond cirkel är igång, där rädsla, skuld, ånger och självömkan är ständigt närvarande i varierande grad och styrka. Finns det då en möjlighet att få slut på detta cirkulerande av negativa känslor? Det finns det naturligtvis, men jag tror inte att detta är möjligt utan professionell hjälp av specialister och utan framtida helnykterhet. Någon gyllene medelväg finns inte.

Du undrar nu om du ska acceptera hans dryckesvanor eller lämna honom. Båda sakerna känns ytterst svårt för dig. Det alternativ, som du inte ser framför dig, är din möjlighet att ställa krav på honom att söka verklig vård för sin egen skull. Då är det naturligtvis inte sjukhusvård då och då, likt någon “brandkårsutryckning”, som jag menar utan just långsiktig behandling för sitt missbruk. Försök förklara för din man, att idag älskar du verkligen honom men kommer dagens situation att upprepas, så tär varje återfall på din kärlek och en dag är den uppäten och slut. Då finns ingen ny möjlighet att leva vidare tillsammans – inte ens om han då skulle bli s k nykter alkoholist. Förbrukad kärlek kommer inte tillbaks.

Om han inte alls vill ställa upp på ett sådant förslag, så har du ju möjlighet att tillfälligt flytta på försök. Om och när din man bor ensam, så behöver han ju inte smyga med sin konsumtion. Smygandet kan ibland bli som en barnslig protest gentemot partnern. Bor han ensam kan han ha flaskorna på bordet men måste samtidigt också helt ensam ta konsekvenserna av sitt drickande. Vill han kanske hellre välja den senare möjligheten än den förra? Bara han kan värdera vilket av alternativen, som just nu syns innehålla flest möjligheter eller mest förluster för hans del. Du kan inte välja åt honom men det är viktigt att du visar, att hans stundtals så självdestruktiva beteende inte kan fortsätta utan att ge konsekvenser. Förhoppningsvis är konsekvensen, att på sikt förlora dig den som blir svårast för honom att självmant välja. Lycka till med att ge kraft åt också dina behov och önskningar.

Scroll to Top