Jag är så himla rädd för ensamheten!

Jag är en kvinna som är 50 år. Har ett förhållande sedan snart tre år med en väldigt snäll och rar kille. Vi är särbo...

Jag är en kvinna som är 50 år. Har ett förhållande sedan snart tre år med en väldigt snäll och rar kille. Vi är särbo och han är ett par år yngre. När vi träffades bodde jag i en annan kommun. Men jag flyttade eftersom han tyckte det var besvärligt att besöka mig p g a begränsade P möjligheter. Så nu bor vi bara ca 15 minuters väg från varandra.

Problemet är att han inte trivs i min lägenhet. Han får panik när han är här. Jag har två katter som han tycker jag ska jag göra mig av med eftersom det är besvärligt att skaffa kattvakt etc om vi ska resa bort. Sedan säger han att jag behöver gå ned i vikt. Det är också svårt att få honom att hjälpa mig med olika saker. Jag har en son som bor kvar hemma, så han tycker att sonen ska hjälpa mig istället. Men han kan gärna hjälpa andra som också har stora barn hemma. Det gäller t ex en kvinna som är mycket smalare än jag och han är väldigt uppspelt efter sina besök där. Jag har inget självförtroende alls. Jag vågar inte säga vad tycker om detta. Han säger att hon köper nya saker till sitt hem, men jag har för dåligt ställt för att kunna köpa så mycket.

Jag har pratat om förlovning det tycker han inte att det är någon god idé för alla vet ju ändå att vi har ett förhållande. Jag har fått ge vika på mycket jag vill att vi ska göra ihop. Men allt som han ska göra hänger jag med på. Jag älskar denne man så mycket. Jag vill ej bli ensam igen. Har varit frånskild i nästan tio år innan jag träffade honom. Jag är så himla rädd för ensamheten.

Familjerådgivare Kerstin Bohm svarar:

Du skriver att du är rädd för ensamheten och den känslan tror jag att du delar med många. De flesta människor önskar någon att få uppleva gemenskap med, men den relation du beskriver känns mycket långt ifrån den trygghet en god gemenskap skapar. Du menar också att du “älskar denne man så mycket”. Vad jag tror att det handlar om är att du älskar det liv du föreställde dig att du skulle få tillsammans med honom, men som till stora delar tyvärr inte infriats. Och det är nog ganska sunt att snart ge upp det som trots dina stora ansträngningar inte leder till något som du kan njuta av eller må bra av. Ingen vet med bestämdhet när vi ingår en relation om den ska fortgå längre eller kortare tid, och om den ska fylla oss med glädje och tillfredsställelse eller dess motsats. Det vi vet är, att ju skörare vi är vid starten av en relation desto mer önsketänkande bygger vi in i den och vi bortser lätt från realistiska varningssignaler – allt för att slippa ensamheten.

I dag känns det viktigt att du – framförallt för din egen skull – sätter stopp för den stundtals nästan kränkande behandling, som din sambo utsätter dig för. Du har flyttat för att han tidigare hade parkeringsbekymmer för att träffa dig. Låter som ett ganska banalt problem. Nu trivs han inte i den nya lägenheten – får närmast panik. Katterna gillar han inte – fast deras existens är väl knappast någon överraskning. Din vikt anmärker han på – och det är ju oerhört respektlöst att påpeka det. Ditt hem duger inte riktigt för att du inte har råd att förnya det. På olika sätt förklarar han sig inte vara nöjd med ert gemensamma liv, men han är för feg för att uttala det i klartext. Han är i stället är så nonchalant, så att du ska tröttna på honom. På så sätt slipper han att hålla i yxskaftet. Han beter sig på många sätt som den som är på väg ifrån, men samtidigt vill slippa ta ansvar för förändring.

Att leva ensam behöver inte alls innebära att vi känner oss ensamma. Många gånger kan en tvåsamhet som inte fungerar ge ensamhetsupplevelsen ett mycket starkare känslomässigt innehåll. Du skriver att du inte har något självförtroende alls och inte vågar säga vad du tycker. Självförtroende kommer inte som en gåva till oss en dag utan börjar att växa inom oss, när vi gör oss tydliga för oss själva och andra. Du behöver tydliggöra för din sambo vad du vill och behöver. Vad vill han med ert gemensamma liv? Har han en omsorgsdel, som också inbegriper dig och din familj – eller lägger han sin kraft och charm på andra mer intressanta objekt. Du måste få veta vad han vill med dig och er relation för att inte fara ännu mer illa genom att bara anpassa dig till det du tror att han vill och behöver. Det viktiga är att du är rädd om dig själv och inte låter dig användas till något, som inte är bra för dig.

Scroll to Top