Det unga paret har hittat ett litet hus på landet som de vill flytta in i. När modern fick veta deras planer blev hon helt förkrossad och har sedan dess hotat med allt möjligt om sonen flyttar. Mammans syster och jag och min man har alla försökt tala henne tillrätta men hon vill inte lyssna. Hon har planerat att sonen ska bilda familj och bo i undervåningen och själv ska hon ha den lilla lägenheten i övervåningen. Så ska det bara vara, menar hon.
Min dotter och hennes sambo är ledsna och nedstämda efter allt bråk. Allt ska ske på moderns villkor. Bråket tär också på deras förhållande. Sonen vill helst av allt flytta eftersom det känns som att fortfarande bo “hemma”. Men han är kluven eftersom han också vill att modern ska må bra. Hur ska vi få henne på andra tankar?
Vad är det då som gör detta så svårt framför allt för mamman, men i någon mån också för sonen. Det du skriver om relationen mor/son känns som en oerhört nära bindning. Moderns livsinnehåll tycks helt uppbundet kring sonen och behovet av hans både psykiska och fysiska närhet är det som ger hennes liv mening och innehåll. Eftersom hon inte kan tänka sig tanken att han är fristående från henne, så har hon för sin egen själsliga balans skull stakat ut en väg också för hur hans vuxna liv ska se ut. Och i den bilden har hon gett sig själv en central plats, som behövd och boende i hans närhet. Tanken på att han skulle flytta tillsammans med sin fästmö till eget boende gör att den trygga framtidsbilden – i alla fall temporärt – slåss i sönder och modern strider närmast desperat för att säkerställa den.
Vad sonen nu försöker göra är ett led i en frigörelseprocess, som de flesta har startat redan i tonåren och många också har avslutat efter 20-års ålder. Men ibland stannar denna process upp – eller aldrig ens påbörjas – i en miljö, där varje steg mot eget liv straffas med upplevelsen av skuld och skam över ett ojust och otacksamt beteende. Det är nu som din dotters fästman verkligen har chansen att med egen kraft och stödd av sin fästmö och övriga omgivning ta steget till ett “eget” liv med den kvinna vid sin sida, som han själv valt att leva med. Tar han inte den chansen nu, så kommer det att bli ännu svårare nästa gång en eventuell flytt blir aktuell.
Vad modern troligen behöver hjälp med att se är att hon inte har förlorat en son även om han inte finns i hennes omedelbara närhet. Livet tar inte slut med att han flyttar men fokus i tillvaron kan behöva modifieras till också andra intressen och engagemang utanför sonen och hans liv. Modern kan antingen hämta sig relativt snabbt och hyggligt, vilket vi får hoppas på – om sonen inte går att övertala – eller utveckla en form av martyrskap. Det viktiga är att sonen inte belastas med extra skuld för att ha “övergivit” sin mor. Det är helt rimligt att unga människor i t ex studier och kärlek väljer sin egen väg. Förhoppningsvis kan också modern på sikt se något positivt i att en del av energin knuten till sonen kan riktas mot sig själv och andra. Skulle modern – i värsta fall – hota med att hon går under om sonen flyttar – så är det viktigt att se att han och hans kärleksrelation med stor sannolikhet går under om han inte gör det. Lycka till att stödja de unga i ett för alla på sikt bra beslut.
