Min hänsynslöse son bryter ner mig!

Jag är ensamstående mamma till två grabbar, 12 och 16 år. Jag har ensam vårdnad. 12-åringen har alltid varit snäll och tacksam men 16-åringen kräver otroligt mycket. Han ska ha pengar och all uppmärksamhet hela tiden. Får han inte vad han vill ha så hotar han att gå till polisen och anmäla mig för allt från barnmisshandel till pedofili. Han har slagit till mig så att jag fått blåmärken och många gånger blir jag rädd för honom. Nog har jag tagit tag i honom ett flertal gånger men aldrig slagit honom och ej heller utsatt honom för något sexuellt.

Han har blivit dömd för ringa misshandel av en jämnårig pojke och även för snatteri. När han blev tagen av polisen sa han att han inte vågade gå hem eftersom han var rädd för mig!? Jag har betalat ca 15 000 kr i böter åt honom. Jag har ägnat honom all kraft, jag har kämpat med hans skolarbete och ändå så hotar han mig. När han råkade hälla ut saft på den nya datorn så skrek han: “Torka din jävla hora!” Varför gör denna pojke så mot mig?

Själv var jag en barnhemsunge. Jag har lovat mig att mina egna barn aldrig ska få det som jag haft det. Pappan har ingen kontakt med grabbarna. Däremot har de en bra manlig förebild i min särbo. Han hjälper till mycket. Vi vet ändå inte vad vi kan göra. Jag vill så gärna att min son ska känna sig lycklig inombords.

Det känns oerhört viktigt att ni så snart som möjligt får hjälp att bryta det destruktiva mönster, som nu pågår. Självklart mår du mycket dåligt av att konstant vara utsatt för hot och obehagligheter. Men framförallt mår din äldste son mycket dåligt av att vara så full av aggressivitet, som han handskas så illa med. Att uppträda så illa mot den person, som står en närmast och på alla sätt hjälper en föder i sig en stor olust, som i sin tur ger upphov till ökad aggressivitet – och den onda spiralen accelererar ytterligare. Detta beteende måste få ett snabbt stopp både för hans, din och lillebrors skull.

Det framkommer av ditt brev att mönstret med utagerande och småkriminalitet har pågått länge. Du skriver ingenting om vad du själv tror är en bidragande orsak till denna utveckling. Kan möjligen den biologiska pappans uppförande gentemot dig i samband med separationen ha bidragit till en så föraktfull och nedlåtande kvinnosyn. Det är svårt att annars förstå varifrån den hämtat sin näring. Genom att t ex kalla dig för “hora” och hota med anmälan om “pedofili”, så finns det en sexualisering av er relationen, som känns mycket olustig och behöver brytas. Sonen har naturligtvis också ridit på den “snällhet” du har visat p g a dina tidigare livserfarenheter som barnhemsbarn. Men du kan idag inte genom att vara ytterligare snäll mot sonen åstadkomma en förändring. Han får inte nog – vad du än gör.

Enligt min mening måste någon hjälpa dig att sätta gränser för hans utagerande. Då han är minderårig och varit utsatt för polisingripande, så bör ju socialförvaltningen på orten vara inkopplad. Jag föreslår att du vänder dig dit för att med deras eventuella hjälp få förtur till närmsta barnpsykiatriska klinik. Bakom all sonens aggressivitet och förakt finns det troligen en stor sorg och en låg inre självkänsla, som han kompenserar med ett yttre maktspråk. Han behöver hjälp med att formulera det som gör ont och lära sig handskas med det på ett mera konstruktivt sätt. Försök att visa dig immun mot hans hot. Han måste börja ta ansvar för sitt liv och du är inte rädd för honom.

Särskilt viktigt är det att mönstret bryts innan 12-åringen i någon form börjar att ta efter. Hur kommer hans kvinnosyn att bli och hur ska han kunna fortsätta att ha respekt för en förälder, som man kan behandla så illa utan påtagliga negativa konsekvenser. Hans frigörelseprocess börjar snart och den kan bli extra jobbig om storebror får stå modell för hur man tillåts bete sig gentemot sin förälder. Hoppas att du kan hämta stöd och kraft i relationen till särbon för att sätta tydliga stoppgränser för äldste sonen. Det behövs för allas er skull.