Jag fick svårt att andas och hostade blod

Jag är en 21-årig tjej som för en tid sedan var i Thailand. När jag kom hem hade jag svåra problem med att andas. Om jag gick uppför en trappa eller gick 20 meter i promenadtakt blev jag så andfådd att jag flämtade. Till och med när jag pratade kunde jag tappa andan. Jag har aldrig haft sådana problem tidigare och lider inte av astma. Inte heller är jag överviktig.

Efter några dagar hostade jag upp en blodklump ungefär så stor som en nagel. Jag åkte till akuten och tog några prover men det gav inget resultat. Läkaren sa att jag skulle komma tillbaka om det åter hände. Så skedde också några dagar senare. Denna gång hostade jag upp blod i flytande form. Jag åkte in till sjukhuset igen och man tog nya prover och gjorde lungröntgen, men fortfarande utan resultat. Dock var sänkan lite förhöjd.

Problemet gick över av sig själv efter ca 2 veckor, men jag skulle gärna vilja veta vad sådana här blodiga upphostningar och rejäl andfåddhet kan bero på. Skulle det kunna komma tillbaka igen? Tack på förhand!

En blodig upphostning brukar upplevas som mycket uppskakande och obehaglig och de flesta som drabbas söker läkare akut, precis som du. I många fall är det lyckligtvis inte så farligt. Om man i övrigt är frisk och inte har tecken på någon allvarlig eller kronisk lungsjukdom, om lungröntgen är normal och om blodproven inte visar något fel på blodet så kan det vara svårt för doktorn att ställa en säker diagnos.

Men något måste ju blödningen och andfåddheten bero på. Hos en ung människa tänker läkaren i första hand på lunginflammation eller propp i lungan. Vid lunginflammation så brukar andningsljudet vara förändrat när doktorn lyssnar med sitt stetoskop.

Du hade nyligen varit i Thailand och kanske hade du fått en främmande infektion med dig hem. I tropikerna förekommer nämligen helt andra åkommor som inte finns i Sverige. Jag tänker bland annat på masksjukdomar som kan ge kortvariga övergående allergiska lungreaktioner som inte alltid syns på röntgen. Även blodiga upphostningar kan förekomma. Maskarnas ägg eller larver är mycket små och kommer in i kroppen via dåligt kokt mat, sallader eller vatten. De kan också tränga in i huden när man går barfota och någon gång överföras genom insektsstick. I de flesta fall självläker åkommorna och ger inga framtida besvär. Man smittas lättast om man vistas utanför de vanliga turistorterna under mer primitiva förhållanden med låg hygienisk standard.

En mindre blodpropp i lungan kan också vara svår att diagnostisera. Då krävs undersökning med speciell skiktröntgen (dator-tomografi) eller andningsprov med ofarlig radioaktiv gas (lung-scintigram). Båda undersökningarna kräver specialutbildad personal och kan vara svåra att få utförda på mindre lasarett. Det finns enkla tester som visar om man har ärftliga anlag att få blodpropp. Kanske har du också familjemedlemmar som tidigare haft blodpropp i benet? Om så skulle vara fallet måste du vara försiktig vid långa stillasittande flygresor och hela tiden röra på vadmusklerna och fötterna. Helst bör du bära kompressionsstrumpor som hindrar bensvullnad. Dessutom rekommenderas alla unga kvinnor med ärftliga anlag för blodpropp att inte använda p-piller.

Förr i tiden var blodig upphostning liktydigt med långt gången tuberkulos som innebar ett allvarligt dödshot. Men så är det inte längre. Hos medelålders rökare kan blodhosta vara ett tecken på KOL (kronisk obstruktiv lungsjukdom) och kronisk bronkit, samt någon gång också lungcancer. Vid svår hjärtsvikt hos äldre stockar sig blodet i lungorna och kan orsaka ett rosafärgat skummigt slem när man andas ut. Men inget av detta passar in på dig.

Om du nu känner dig frisk så är allt väl. Nästa gång du är hos doktorn kan du för säkerhets skull be att hon/han kontrollerar dina lungor lite extra. Men ifall din blodhosta skulle återkomma så bör du söka hjälp på nytt och utredas lite mer noggrant.