Varför kunde jag inte svälja riset?

Jag har ett problem som jag undrar över. Jag har ätit ris många gånger och det har gått bra. Men för en tid sedan hände följande: När jag hade ris i munnen kunde jag inte svälja. Jag drack och då gick det bra, men detsamma hände två gånger till. De gångerna hjälpte det inte med vätska. Jag fick kramp ungefär där halsen slutar och saliven bara rann. Att svälja gick inte alls.

Jag skulle vara tacksam om jag fick veta vad detta kan bero på. Det har hänt en gång till, den gången åt jag en slags couscous. Jag känner mig för övrigt frisk frånsett att jag har astma.

Det är faktiskt ganska så komplicerat att svälja och egentligen är det konstigt att det inte oftare hakar upp sig och går fel. När maten tuggats sönder mellan tänderna och blandats med saliv så går det att viljemässigt sätta igång sväljandet. Man pressar då med kraft en lagom anpassad mängd mat bakåt i munnen och in mellan tungryggen och det hårda gomtaket. Samtidigt startar en rad nervstyrda reflexer som inte längre kan kontrolleras av viljan. Öppningen upp mot näsans inre stängs, struplocket fälls ner över ingången till luftstrupen som i sin tur dras samman och bakre svalget vidgas. Födan trycks ner i den öppna matstrupen som ligger längst bak alldeles framför halskotorna i ryggraden. Därefter drar sig musklerna i matstrupen samman i en vågrörelse som förflyttar maten nedåt mot magsäcken. Denna vågrörelses hastighet är normalt 2-4 cm per sekund och passagen ner underlättas av att matstrupens insida täcks av ett glatt slemlager.

Om maten “fastnar” på vägen när man sväljer så ökar muskelsammandragningarna och det uppstår krampsmärtor på samma sätt som vid tarmvred eller gall/njurkolik när en sten fastnat. Man upplever samma krampkänsla om man råkar svälja en för stor matbit eller för stor klunk vatten.

Mellan måltiderna sväljer vi, oftast omedvetet, saliv ungefär en gång i minuten när vi är vakna och en gång var 10:e minut när vi sover. Om vi inte kan svälja rinner saliven ut vid mungiporna och vi är tvungna att spotta och torka oss runt munnen.

Det finns många orsaker till att man får svårt att svälja. Du behöver inte nödvändigtvis vara sjuk för att du fick problem. Kanske var riset för klibbigt och fastnade. Mera sås, matfett eller mindre tuggor gör matens konsistens mer flytande. Du kan också dricka mer under måltiden. Om man har Sjögrens syndrom så är spottkörtlarna inflammerade och producerar mindre saliv. Vissa mediciner gör också att man blir torr i munnen. Då är man tvungen att dricka till maten. Lider man av järnbrist är det inte ovanligt att slemhinnan bildar ett veck eller en membran som förtränger öppningen till matstrupen.

Flera nerver från hjärnans nedre del som kallas hjärnstammen styr sväljandet. Nervskador är en vanlig orsak till att man sväljer fel och kan vara ett stort problem om man haft stroke eller drabbats av någon neurologisk åkomma. På våra demensboenden blandas och mosas maten och drycken så att den får en gelekonsistens och blir mera lättsvald. En muskelsjukdom som heter myastenia gravis och som beror på överaktivt immunförsvar kan också försvaga musklerna så att de inte orkar med sväljningsrörelserna.

Olika åkommor nere i matstrupen kan försvåra ätandet. Man brukar säga att man normalt ska klara att äta en normal måltid under 20 minuter. Ifall man klarar att inta flytande föda men fasta matbitar fastnar så kan det vara ett tecken på att matstrupen är för trång på grund av ärrbildning, tumör eller kanske en struma som trycker på utsidan. Ibland har man en ficka i matstrupens vägg som kallas divertikel. När man äter fylls fickan med mat och växer så att själva matstrupen kläms ihop och man måste avbryta måltiden. Efteråt kanske man tömmer divertikeln på matrester genom att kräkas. Reflux av magsäckens saltsyra kan också ge problem genom att den fräter på matstrupens slemhinna så att man får en smärtsam inflammation.

Det är öronläkarna som har störst vana att titta ner i svalget och matstrupen och utreda orsaken till sväljningsbesvär. Det går att röntgenfilma sväljningsrörelserna och att mäta tryckvågorna och eventuell saltsyra i matstrupen.

Förr i tiden kunde sväljningssvårigheter vara orsakade av bakterier som bildar nervgift som ger muskelförlamning eller kramp. Mest fruktade var difteri och stelkramp. Numera vaccineras de flesta svenska barn så att immunförsvaret skyddar oss mot de här livshotande sjukdomarna som tidigare orsakade många dödsfall.

Att få i sig tillräckligt med näring är livsnödvändigt. Det tillhör också livets glädjeämnen att kunna avnjuta en måltid tillsammans med dem man tycker om. Därför ska vi inte bagatellisera betydelsen av att kunna svälja rätt och lätt.