Den här åkomman har inte något samband med åderbråck eller hjärtsvikt, och man brukar inte vara svullen om fötterna eller benen. I stället är fötterna kalla, huden är skör och små sår på tårna har svårt att läka. De första symtomen på fönstertittar-sjuka är just att musklerna i vaden snabbt blir trötta och värker när man anstränger sig. Ofta händer inte mera, förutsatt att man slutar röka och får hjälp att sänka sina blodfetter. Om blodflödet till benen skulle bli ännu sämre får man även vilosmärtor om natten när man ligger. Värken lindras ifall man låter benet hänga ner mot golvet så att blodet lättare kan rinna till. Omvänt gör det ännu mer ont och foten vitnar om den höjs upp mot taket. Till slut blir huden tunn och man får lätt sår som tar väldigt lång tid att läka.
Doktorn ställer diagnos genom att känna på pulsarna och mäta blodtrycket nere i benen och tårna. Om blodtrycket i tårna är under 30 i liggande så klarar inte blodet att försörja fötterna och det föreligger stor risk för kroniska sår. Vid diabetessjukdom kan man få liknande kärlskador på grund av högt blodsocker under många år. Om nerverna i fötterna då också tagit skada så känner den sjuke inte smärta längre och har svårt att skydda fötterna mot skavsår.
Vid invalidiserande fönstertittar-sjuka brukar doktorn rekommendera att det görs en ordentlig cirkulationsutredning. Det finns i dag möjligheter till operation med ballongsprängning, kärlkirurgi och insättande av nya konstgjorda blodkärl som leder blodströmmen förbi de trånga områdena i pulsådrorna. Förr var det inte ovanligt att doktorn tvingades amputera underbenet på patienten vid svår åderförkalkning och brand, d.v.s. vävnadsdöd och bakterieväxt i en fot utan blodcirkulation. Men numera är det lyckligtvis sällsynt.