Under hela förhållandet har ekonomin varit ett stort problem. Han hade inget med sig när han flyttade in. Han använder allt i mitt hem plus min bil som han har varje dag sedan jag blev sjukskriven efter vårt barns födelse. Någon vecka in på varje månad är hans pengar slut. Då blir det jag som får ge honom av mina pengar. Det blir jag som försörjer honom. Först fattade jag inte hur det kom sig att hans pengar var slut. Men han sa att han sparade och jag trodde honom.
En dag hittade jag i hans jackficka ett pantkvitto plus en massa spelkvitton. Det visade sig att han tagit ett halsband som min äldre dotter fått av sin pappa och pantsatt det. Detta hade han gjort bara en vecka efter att vårt barn föddes! Jag blev chockad när jag såg att halsbandet var borta. Kvittona visade att han spelat på odds och stryktips för flera tusen. Jag ringde till min och hans mamma och berättade. Min sambo blev arg och menade att jag överdrev. Genom att skvallra hade jag förstört allt mellan oss. Han tog sina saker och flyttade.
Efter detta har han återvänt, men är aldrig här när mina två äldsta barn är hemma. Det känns fel att han bara kommer för att sova hos mig, men jag har känslor för honom och han har det även för mig. Hur jag än försöker förklara att han måste stå för vad han gjort och vara tacksam att jag förlåter, så vill han inte lyssna. Han har börjat dricka nästan varje kväll, har magrat och fått magkatarr,
Jag vet inte om det bästa för mig är att bara låta honom gå, att försöka inse att han var fel fast jag inte känner det så. Jag älskar honom och vi har haft det så fint bortsett från dessa problem. Vad ska jag göra? Han vill inte gå till familjerådgivning. Vi mår båda så dåligt av att vara ifrån varandra.
I din signatur undrar du om det finns hopp. Om du med hopp menar att din sambo kan förändras och agera som en vuxen man med ansvar för sitt och de sinas liv – ja, då tror jag tyvärr inte detta är möjligt. Inte utan stora ansträngningar från hans egen sida och det förefaller ju som om han f.n. mest följer minsta motståndets lag. Hittills i relationen med dig har han inte heller avkrävts någon egentlig motprestation för allt du givit honom. Du skriver att du så gott som försörjer honom. Dessutom har han uppträtt rent bedrägligt gentemot dig och din dotter i en för dig sårbar situation med ett helt nyfött barn. Numera använder din sambo alkohol nästan dagligen och har fått magbesvär.
Du skriver att han inte vill gå till familjerådgivningen. Jag tror inte heller att detta är det viktigaste för er just nu. Han behöver uppenbart individuell hjälp med sitt spelberoende och sin höga alkoholkonsumtion. Hur svårt det än är för dig att ställa krav, så tror jag att just kravet att söka hjälp för sina olika problem är det bästa du kan göra för honom – och dig själv – i rådande situation. Om han på sikt får hjälp med sitt spelberoende och sina alkoholproblem kan det finnas en öppning mot en utveckling till en mer mogen, ansvarstagande man. Att smyga hem till dig på kvällar och nätter, utan att delta i ett familjeliv med de glädjeämnen och påfrestningar det innebär, skapar ju ingen möjlighet till ett mer vuxet beteende. Han tar för sig det han vill ha och struntar i resten. Du skriver att du berättat för era mödrar om bl.a. pantsättningen av din dotters smycke. Din sambo blev så upprörd över detta att han flyttade ifrån dig och barnen. Nu är du beskylld för att ha överdrivit och gjort fel. Tänk efter, det kan väl inte vara den som berättar om ett bekymmer som felar – utan det är naturligtvis den som gjorde den ojusta handlingen.
Jag hoppas att du kan finna en samtalspartner, t.ex. kurator vid vårdcentral, som kan hjälpa dig att bättre ställa upp för dig själv. Det är viktigt att du sätter en gräns för din sambos beteende innan du börjar känna dig utnyttjad, vilket kommer att skada både dig och barnen. Du behöver hjälp med att öka självrespekten, så att du kan ta egna beslut och inte bli offer för sambons agerande. Just nu betalar du ett högt pris för den “kärlek” du kanske ibland får av honom.
