Kan det vara ohälsosamt för min dotter att pendla?

Jag har en dotter på ett och ett halvt år. Jag flyttade ifrån pappan för ca ett halvår sedan men bor fortfarande kvar i samma kommun. Vi har gemensam vårdnad med veckovis boende för vår dotter. Nu har jag träffat en ny man, som jag har planer att flytta till. Problemet är att han bor ca tolv mil bort i en annan kommun. Han har tre barn i åldrarna 5, 9 och 12 år, så chansen att han ska kunna flytta är väldigt liten. Jag vill ha kvar mitt nuvarande jobb och att dottern ska gå kvar på dagiset där vi bor idag. Min tanke är att pendla till jobbet, även de veckor jag har min dotter. Kan jag genomföra mina planer även om pappan inte går med på det? Vår dotter blir fortsatt folkbokförd hos pappan men jag vill så klart fortsätta ha henne veckovis. Kan det vara ohälsosamt för henne att pendla på det viset? Kan pappan få igenom att ha henne hela tiden p.g.a. att jag flyttar? Jag är livrädd för att pappan har makt att förstöra mina planer på att börja ett nytt liv.

Du skriver att du är livrädd för att inte kunna börja ett nytt liv och undrar om pappan har makt att förstöra dina planer för detta nya liv. På det sätt som du beskriver dina aktuella framtidsplaner får jag en känsla av att du är beredd att ta alla nya steg på en gång. Vanligtvis vill jag sällan ge direkta råd till vuxna kapabla människor, men jag vill gärna ge dig några förslag på hur jag tror att du på ett bra sätt kan förändra din livssituation mera successivt för dig själv, och inte minst för er gemensamma lilla flicka.

Det är ett halvår sedan du separerade från dotterns pappa till ett nytt eget boende. Det är inte någon särskilt lång tid för ett litet barn att anpassa sig till en ny livssituation. Det låter bra att du – i alla fall tillsvidare – har bestämt dig för att ha kvar ditt nuvarande arbete, som ju ofta ger stabilitet och trygghet i en för övrigt föränderlig värld. Att flickan får gå kvar på samma dagis låter också som ett välbetänkt val, där hon slipper alltför många och stora förändringar på en gång.

Du skriver inget om hur vårdnad och/eller umgänge ser ut för den nye mannen och hans barn. Förhoppningsvis har han en god och nära kontakt med dem och delar vården om dem med deras mor. Att flytta ihop med en man, som – mer eller mindre – har ansvar för tre rätt små barn är naturligtvis inte okomplicerat. Det måste få ta både tid och kraft, att hitta fram till en bra lösning för både barn och vuxna i ett fungerande vardagsliv med ömsesidig respekt för varandras särart och behov. Att i det läget varannan vecka dessutom ha vård och ansvar för ett litet barn, där varje veckodag kommer att förlängas med ca fyra timmar p.g.a. den långa resvägen, låter nästan som en omänskligt svår uppgift. Mitt förslag till dig – som du troligen redan tänkt på själv – är följande. Ha kvar din egen lägenhet att tag framöver. Bo där fyra nätter av fjorton d.v.s. måndag till fredag den veckan du har vården om din dotter. På helgen kan hon följa med dig till den nye mannen och hans familj. Och nästföljande måndag så byter du och flickans pappa om att ha omsorg om henne under kommande vecka. Jag kan se många fördelar med den uppdelningen. Flickan får vara kvar i känd miljö utan mycket långa transporter och du får en chans att under mellanveckan vara mera odelat tillsammans med din nya man.

Naturligtvis vill jag hoppas och tro att din nya relation håller för er allas skull. Men kommer det att bli för arbetsamt av olika skäl, så har du inte helt ryckt upp vare sig dig själv eller barnet till en oviss framtid i en ny stad utan egentlig förankring. Du och den nye mannen har på det sättet chans att vara tillsammans 9-10 dagar på två veckor. Eventuellt kanske han vill och kan pendla under den andra veckan till dig. Alla, både barn och vuxna, kommer att ha chans att lära känna varandra bättre innan stora och mera livsavgörande beslut fattas. Alla vinner på att få anpassa sig till varandra under mer lugna former, som kan innehålla möjligheter till modifieringar av livsvillkoren. Övertrötta barn – hur mycket vi än älskar dem – är sällan en tillgång i en ny relation som ofta kräver mer uppmärksamhet än den gamla invanda. Lycka till med en bra mjukstart i det nya förhållandet.