Vi tog beslutet att vara ifrån varandra ett tag och inte träffas. Men under denna period valde han att avbryta relationen via ett mail. Jag försökte nå honom för att bestämma när jag kunde hämta mina saker. Men han gjorde sig onåbar för mig.
Jag har ringt, skrivit mail, skickat sms m.m. där jag talat om att jag är överens om att vårt förhållande inte fungerar. Men att jag vill ha mina saker, samt avsluta det hela på ett bra sätt. Det har gått två månader snart. Jag vet fortfarande inte varför han valde att bara försvinna.
Jag vill gå vidare, men på något sätt så känns det som att jag inte kan göra det fullt ut, då det gamla inte är avslutat. Ovissheten kring vad som har skett är även den oerhört svår. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har verkligen försökt att på alla sätt få en förklaring och dialog. Snälla, ge mig ett råd.
Jag tror att det bästa du kan göra just nu är att i en eller annan form ge mannen ifråga till uppgift att samla ihop dina tillhörigheter och sedan senast vid en bestämd tidpunkt ha överlämnat dem till en gemensam god vän. Där du i din tur kan hämta dem utan att sammanträffa med tidigare vännen. Med hänsyn till det starka avståndstagande han hittills har visat dig, så bör det ju bli en lättnad också för honom att inte hela tiden vid åsynen av dina saker påminnas om dig och den spruckna relationen. När du har fått dina tillhörigheter så tror jag att också din omedelbara önskan om en uppgörelse kan reduceras – i alla fall något.
Du skriver att du och pojkvännen gemensamt beslutade om att göra ett uppehåll i relationen. Men du skriver också att det fanns sidor hos honom som omöjliggjorde ett fortsatt förhållande. Jag kan naturligtvis inte veta vad som “hände” inom honom, när ni lämnade varandra. Men hans reaktion visar på att starka känslor har väckts till liv. Kanske kan du själv ana om det finns upplevelser av kränkthet, underkännande, övergivenhet med i bilden. När han nu inte alls vill ha kontakt med dig, så uttrycker han indirekt att han inte kan, orkar eller vill möta de känslor, som kanske just nu är honom övermäktiga. Genom att inte träffa dig så går det troligen litet lättare för honom att handskas med sina känslor.
Någon klok person har en gång formulerat att “oavslutade slut förhindrar nya starter”. Just där tror jag att du nu befinner dig. Du vill inte leva ett liv i parenteser utan vill se sammanhang och kunna förstå vad som leder till vad. Vad kan jag utveckla, vad bör jag undvika? Den önskan om att hitta både en förklarings- och förståelsemodell i besvärliga situationer i livet delar vi tyvärr inte alltid med någon annan. Generellt sätt så har kvinnor oftare än män det behovet. Och det är inte lönt att slå sin panna blodig i förhoppningen om att då mötas i en dialog. Ibland kan behovet bli ömsesidigt efter en lång, lugn period utan intensiva försök till klargörande samtal. Men ofta är det också så att vi får göra våra “avslut” på egen hand. Vi får inom oss själva väga både plus och minus i en relation och förhoppningsvis komma fram till någon form av balanspunkt. Blir minussidan mycket dominerande, så kanske vi ändå kan känna en tillfredsställelse över att relationen fick ett slut innan den blev alltför tärande. Men det är viktigt att vi gör det inre avslutet, så att vi inte fastnar i en omöjlig historia utan slut. Med din förmåga till reflektion är du säkert kapabel att göra ett bra inre “slut”. Oavslutade historier binder annars mycket energi som vi så väl behöver rikta mot framtiden i stället.
