Det är nu 16 år sedan jag var i närheten av en man. Jag vet att jag inte kommer att orka mycket längre, ser helt enkelt inte någon vits med det då min livskvalitet är så låg. Jag blir alltid påmind om mitt utseende och det gör att jag isolerar mig och undviker det som jag egentligen vill göra. Jag har velat söka hjälp av en plastikkirurg sedan tonåren, men aldrig ens vågat det p.g.a. rädslan att bli betraktad som ett hopplöst fall. Mitt utseende är ett socialt funktionshinder och andra funktionshinder är det ju en självklarhet att rätta till, men folk verkar tycka det är fel att åtgärda sitt utseende samtidigt som de kan plåga andra genom att trycka ner dem. Finns det grupper eller stöd för “fula” människor? Jag vill få hjälp och stöd i mina tankar och i min strävan efter att få livskvalitet, men vet inte vart jag ska vända mig. Evigt tacksam för svar.
Du skriver att du tidigt blev mamma. Att bli mamma och fungera i den rollen brukar oftast vara en bekräftelse på att vara just “kvinna”. Efter sju år bröts förhållandet – på ditt initiativ. Att du inte ställde några krav i samband med separationen har naturligtvis med din negativa självbild att göra. Idag är du 40 år gammal och har mänskligt att döma många år framför dig, som behöver innehålla en högre livskvalitet än du nu upplever. Du behöver möten och upplevelser tillsammans med andra människor, och du vet att isolering mera förstärker än löser de problem du har. Vad kan du nu göra för att försöka att förbättra din situation? Som jag ser det finns det några olika vägar att gå – för att komma till samma mål – och du kan naturligtvis börja med den “väg” du finner bäst.
Du kan t.ex. ta kontakt med den klinik för plastikkirurgi, som ligger närmast, där du bor. Jag vet naturligtvis inte hur rutinerna ser ut vid landets olika kliniker men vid Malmö Universitetssjukhus kräver man en remiss från annan läkare eller s.k. självremiss. D.v.s. patienten skriver själv och berättar om sin livssituation, sina besvär och sin “sjukhistoria”. Brevet ska också innehålla uppgifter om ålder, längd och vikt och ett obligatoriskt foto. S.k. kosmetiska operationer utförs bara om utseendet är förenat med något funktionshinder eller någon form av missbildning. Du kan naturligtvis försöka att bli bedömd.
Du kan även ta kontakt med en privat plastikkirurg (se i telefonkatalogen). Självklart finns det ingen där som betraktar dig som ett hopplöst fall. Vid samtal med en större sådan mottagning i Sydsverige får jag veta att genomgripande kosmetiska operationer görs bara om det finns en god s.k. back-up, d.v.s. gott känslomässigt stöd i omgivningen efter en operation, vars första veckor kan vara påfrestande. För sådan operation får man betala med privata medel – möjlighet till lån via finansbolag finns.
Ett tredje alternativ är att ta kontakt med en psykiater eller annan professionell samtalspartner. Detta egentligen oberoende av om det blir någon operation eller inte. Mycket av vår upplevelse av fulhet sitter på “insidan”. Du skulle säkert ha god nytta av att få hjälp med att förändra den självbild som nu är så negativ och bland annat därigenom få en klart ökad livskvalitet. Dina goda sidor och förmågor, också de som inte är utseenderelaterade, behöver lyftas fram för dig själv och din omgivning. Du är värd några goda år framöver, där du förändrat och/eller bättre förlikat dig med ditt utseende. Gör t.ex. din fråga om stödgrupper för “fula” till ett eget gott initiativ att ta vara på. Du har troligen mycken egen kraft att lägga i ett sådant projekt. Lycka till!
