Hans fru finns fortfarande kvar i huset på något sätt, med kläder och fotografier. Han tycker inte att han har anledning att plocka bort något ännu. Det är drygt tre år sedan hon dog. En av sönerna, 33 år, har kvar sitt pojkrum. När han kommer hem så har han sitt rum som vanligt.
Det som gör mig osäker är hur jag ska kunna inta min plats i detta hem. Hur ska barnen känna att det är deras hem. Det kan bli en känsla av att bara vara inneboende. Jag äger ju inte något annat än mina prylar. Om det händer honom något så blir vi utslängda på bar backe. Han vill inte heller köpa ett annat hus för då är det bara hans pengar som läggs i insatsen. Jag har ju inga pengar eftersom jag levt ensam med mina barn i drygt nio år. Har inte kunnat bygga upp en ekonomisk trygghet eftersom pengarna räckt precis varje månad. Hur ska vi diskutera oss fram till en bra lösning?
Så till den ekonomiska och juridiska delen av ett eventuellt samboförhållande. Här tror jag att ni skulle ha stor glädje av att tala t.ex. med en bankjurist – naturligtvis innan ni flyttar ihop. Om ni exempelvis vill etablera er i ett nytt hus tillsammans – mest eller helt bekostat av din fästman – så kan man avtala bort sambolagen om delning av det som är införskaffat för gemensamt boende. Han kan också – om han vill – sörja för att du får en ekonomisk trygghet vid upplösning av relationen oberoende av skälet. Självklart kan din fästman känna att han har ekonomiska skyldigheter gentemot sina biologiska barn. Kan han dessutom visa hänsyn och omsorg gentemot dig, så känner du säkert instinktivt att du vågar satsa på ett samboförhållande. Lycka till med de fortsatta samtalen.