Ska vi vara sambo eller särbo?

Jag och min fästman har pratat en tid om att flytta samman. Vi har varit ihop i ca två år. Han är änkeman och har...

Jag och min fästman har pratat en tid om att flytta samman. Vi har varit ihop i ca två år. Han är änkeman och har två vuxna pojkar. Jag har två tonårsbarn, en flicka och en pojke. Min fästman vill att vi tre ska flytta till hans villa. Vi ska göra om så att vi ska trivas allihop.

Hans fru finns fortfarande kvar i huset på något sätt, med kläder och fotografier. Han tycker inte att han har anledning att plocka bort något ännu. Det är drygt tre år sedan hon dog. En av sönerna, 33 år, har kvar sitt pojkrum. När han kommer hem så har han sitt rum som vanligt.

Det som gör mig osäker är hur jag ska kunna inta min plats i detta hem. Hur ska barnen känna att det är deras hem. Det kan bli en känsla av att bara vara inneboende. Jag äger ju inte något annat än mina prylar. Om det händer honom något så blir vi utslängda på bar backe. Han vill inte heller köpa ett annat hus för då är det bara hans pengar som läggs i insatsen. Jag har ju inga pengar eftersom jag levt ensam med mina barn i drygt nio år. Har inte kunnat bygga upp en ekonomisk trygghet eftersom pengarna räckt precis varje månad. Hur ska vi diskutera oss fram till en bra lösning?

Familjerådgivare Kerstin Bohm svarar:

När jag läser ditt brev så ser jag tydligt två olika frågeställningar, som naturligtvis också kräver olika “lösningar”. Den ena handlar om din känsla av osäkerhet inför möjligheten att “ta plats” i ett hem, där det ibland känns som om platsen fortfarande är upptagen av den avlidna hustrun. Den andra osäkerheten gäller din ekonomiska och boendemässiga ställning vid eventuell separation eller dödsfall. Beträffande den första frågan, så skriver du att din fästman vill göra om “så att vi ska trivas allihop”. Där är det naturligtvis viktigt att du formulerar de önskemål du och dina barn har för att ni alla ska må bra i huset och känna er “hemma” där. Föreslå t.ex. att ni en dag tillsammans rensar ut tidigare hustruns alla kläder ur skåp och garderober. Att det inte redan är gjort kan ju bero mera på oföretagsamhet än svårigheten att känslomässigt skiljas från prylarna. Orsaken kommer du snabbt att märka så fort du väcker frågan. Självklart kan du inte installera dig i ett sovrum med garderoben full av gamla hustruns kläder. Att det finns fotografier av barnens mor är naturligtvis inte i sig fel. Det har mer att göra med i vilken omfattning och på vilka ställen och om mannen är villig att t.ex. ta bort dem från ert eventuellt gemensamma sovrum. Att den 33-årige sonen har kvar ett pojkrum kan ju ha att göra med att huset är rymligt och skäl till förändring har inte hittills funnits. Det kan ju ha tjänstgjort som gästrum för mer än denne son. Om rummet nu behövs för att dina barn ska få var sitt eget rum, så är det viktigt att du visar på det behovet för deras räkning och att det bytet löper friktionsfritt. Det tillmötesgående och den smidighet som din fästman kommer att visa dig vid era följande diskussioner om gemensamt boende kommer att var helt avgörande för din känsla av att vara en viktig person i hemmet med ett självklart både känslomässig och fysiskt utrymme. Jag är övertygad om att du efter dessa diskussioner kommer att vara klar över om du vill bli sambo eller fortsätta att vara särbo som nu.

Så till den ekonomiska och juridiska delen av ett eventuellt samboförhållande. Här tror jag att ni skulle ha stor glädje av att tala t.ex. med en bankjurist – naturligtvis innan ni flyttar ihop. Om ni exempelvis vill etablera er i ett nytt hus tillsammans – mest eller helt bekostat av din fästman – så kan man avtala bort sambolagen om delning av det som är införskaffat för gemensamt boende. Han kan också – om han vill – sörja för att du får en ekonomisk trygghet vid upplösning av relationen oberoende av skälet. Självklart kan din fästman känna att han har ekonomiska skyldigheter gentemot sina biologiska barn. Kan han dessutom visa hänsyn och omsorg gentemot dig, så känner du säkert instinktivt att du vågar satsa på ett samboförhållande. Lycka till med de fortsatta samtalen.

Scroll to Top