Men det finns en stötesten och det gäller sexlivet. För mig har det mest handlat om plikt även om jag under de första tjugo åren fann ett visst nöje i det. Efterhand blev det en trist och enahanda upplevelse. Jag har haft ett stort behov av att tala om sexolusten men min man har värjt sig. Han anser att sex ska utföras, inte talas om.
Sedan två år har vi inget sexliv alls. Min olust blev för stor. Min man har motvilligt funnit sig i detta men gör emellanåt små försök som jag tvingas avvisa. Det är detta som är besvärande. Det är jobbigt att avvisa och jag får dåligt samvete. Min pliktkänsla spökar. Annars trivs jag bra med tillvaron. Umgås med barn och barnbarn och har även en del egna intressen. Jag saknar inte sexlivet. Jag har valt bort det och lärt mig leva utan det. Men vad ska jag göra åt mitt dåliga samvete?
Det är inte helt lätt utifrån ditt brev att förstå, vad som lett fram till denna olust. Om du kunde prata med din man om olusten, vet du då vad du skulle säga till honom? Är det något i hans sexuella beteende, som du ogillar och vill ha på ett annat sätt? Eller är det bara så att du känner att du sedan länge inte har upplevt någon sexuell attraktion i förhållandet och att detta har förstärkts med åren. Kan det vara så att han för dig har blivit en väldigt god, uppskattad och nära vän – en kompis med vilken man gör många trevliga saker – men just inte älskar med. Medan din man fortfarande är attraherad av dig, så saknar du inte bara lust utan tycks ha förlorat “lusten till lust” i alla fall i relation till honom.
Du skriver att din “pliktkänsla spökar”. Är det troligt att din man verkligen skulle vilja älska med dig om han visste att du bara gjorde det av “plikt”? Något som du känner dig tvungen att göra fast du inte vill. Kan ditt dåliga samvete bero på att du själv tycker att sex är det priset man får betala i en relation, som innehåller mycket trygghet och kontinuitet? Kärlek är ju mycket annat än sex. Försök att titta på hur ni på andra sätt visar varandra värme, omtanke och innerlighet. Av rädsla för att det ska leda till sex kan vi ibland bli sparsamma med all värme innehållande kroppskontakt. Hur visar ni att ni tycker om och bryr er om varandra?
Jag tror inte att det kommer att bli omöjligt för dig att prata med din man om du orkar med att vara helt känslomässigt ärlig i var du står i förhållande till honom både totalt sätt och din brist på lust. En viss risk löper du naturligtvis om han helt slutar att hoppas på ditt engagemang. Om sex är viktigt för honom så kan ju er relation bli sårbar om han tittar sig omkring på annat håll – för att eventuellt få både sex och känslomässigt engagemang. Han kan ju också acceptera de nya spelreglerna och känna att han har ett eget val att stanna kvar, därför att allt det andra betyder så mycket också för honom. Det finns goda skäl att anta att om ni får samtalat om detta – eventuellt med en tredje professionell person – så kommer ditt dåliga samvete att försvinna. Och i bästa fall kan det leda till att en början till lust börjar spira.
