Ska bara vi betala för motorcykeln?

Här är en fråga som gäller utgifter och barn. Min sambo har delad vårdnad om sin son, som snart fyller 9 år. Vi har en...

Här är en fråga som gäller utgifter och barn. Min sambo har delad vårdnad om sin son, som snart fyller 9 år. Vi har en gemensam son som snart fyller 6 år. Min sambo och hans f d har hand om 9-åringen varannan vecka. Det praktiska har de delat upp så att var och en ansvarar för kläder, leksaker osv.

För tre år sedan, gick min sambo och köpte en liten motorcrosscykel. Vi bor på landet och möjlighet att åka hemma finns och det var ju också min sambos eget intresse som styrde. Motorcykeln var till båda pojkarna, men vår yngste son var för liten. Då hade han ännu inte börjat cykla själv..

Sommaren därpå ville min sambo engagera sonen i den lokala crossklubben och pojken var eld och lågor.

Han spelade också fotboll men tröttnade snart på det och det blev cross för hela slanten. Min sambo åkte och hämtade pojken till träning även den veckan han var hos mamman. Ska väl också tillägga att han är en riktig talang och det har gått jättebra på träningar och tävlingar.

Efter en tid behövde pojken en större motorcykel. Sambon köpte en ny (begagnad) cross, sålde den gamla och köpte även en till vår yngste son några månader senare. Han frågade sin f d om hon kunde bidra, men fick till svar att hon inte hade några pengar, för de skulle åka utomlands och resan kostade 30 000kr. Fast när de kom hem från utlandsvistelsen bytte de bil och köpte hund. Inte gratis det heller!

Inför förra säsongen var det åter dags att byta upp sig för den stora pojken. Sambon hade tjatat på mamman och fått ett halvt medgivande att köpa en helt ny cykel på räntefritt. Men så lyckades hon bli gravid och var tvungen att spara till barnvagn och annat. Enligt pojken är det bilbyte på gång igen också.

Du förstår antagligen min ilska? Vad har vi rätt att begära? Utåt sett är ju mamman välbärgad, hon vill i alla fall göra sken av det. Vi har ingen sjö att ösa pengar ur och vi har haft två barn i snart sex års tid och tar hänsyn till båda. Ska bara vi betala för pojkens sportintresse?

Familjerådgivare Kerstin Bohm svarar:

När jag läser ditt brev ser jag tydligt konturerna av tre “familjer”. Först är det er lilla kärnfamilj med mamma, pappa och 6-årig son – sedan din sambo, hans f d och deras gemensamma 9-årige son – och slutligen sonens mamma med ny man och nytt barn på väg. Alla dessa konstellationer har sina behov och önskningar, som oftast är helt åtskilda men ibland delvis gemensamma och kan då naturligtvis kollidera ordentligt med varandra. Vad jag förstår av ditt brev så har den 9-årige pojkens föräldrar gemensam vårdnad om sonen och delar på vården genom att ha pojken hos sig varannan vecka. Under många år fungerade uppenbart det ekonomiska ansvaret för pojken, hans kläder, leksaker m m på ett närmast föredömligt sätt. Det framkommer inte av ditt brev att det tidigare fanns några konflikter av betydelse i vare sig praktiska eller ekonomiska frågor.

Så startar det stora intresset för motorcross, som inte bara har blivit en källa till glädje och positiv fritid utan också givit upphov till problem och konflikter av olika slag. Jag tror att i den konflikten finns fler bottnar – om än inte så synliga – än den ekonomiska, som dominerar i ditt brev. Självklart är det så att det är din sambos eget engagemang i sporten som har styrt pojkens – så småningom pojkarnas – intresse dithän. När du beskriver din sambos engagemang och iver, när det gäller hans sons träning och tävling och de ständiga bytena till finare och bättre motorcyklar, så ger du mig bilden av en person som är näst intill absorberad av en “uppgift”. För mig verkar det naturligt om du ibland känner att oerhört mycket av tid, kraft, engagemang och pengar går till något som delvis ligger utanför dig och din intressesfär. Ork, lust, tid och pengar är ju för de flesta av oss begränsade resurser och visst vill vi vara med och styra så att alla av oss i en liten familj får ta någorlunda rättvis del av de “tillgångarna”. Eventuellt är din sambos berättigade glädje och stolthet över sonens framgångar inom sporten så pass viktiga för honom själv nu att han har svårt att balansera det mot de behov och önskningar som du och den yngre sonen samtidigt kan ha på honom.

På din fråga “vad har vi rätt att begära?” finns det naturligtvis inte något givet svar. Oberoende av om mamman har gott om pengar eller inte, så kan ju hon göra andra prioriteringar än fadern gör. Någon frånskild förälder kan ju t ex vilja köpa en egen ridhäst, en dyrbar golfutrustning till sitt barn, som den andre föräldern varken kan eller vill medverka till.

Visst har din sambo både rätt och möjlighet till att i förväg fråga mamman om hon vill medverka till nytt inköp av motorcykel. Om hon inte kan eller vill det, så måste ni båda sambor sätta er ner och gemensamt besluta kring hur mycket den här sporten får kosta er familj i tid och pengar. Du får sätta dina gränser, när du känner att sporten gör för stort hål i er gemensamma kassa. Din sambo måste ta ansvar för när och för hur mycket han kan “byta upp sig” när det gäller mc till pojken/pojkarna. Att lägga den bördan på 9-åringens mamma hjälper varken dig eller er relation på sikt. Jag hoppas att du kan få din sambo att se att det finns någon mer som också hoppas på hans djupa engagemang.

Scroll to Top