Hur ska min bror få rätsida på sitt liv?

Min mamma och hennes man har problem med min halvbror. Han är 20 år, bor hemma och har precis gått ut gymnasiet. För ett år...

Min mamma och hennes man har problem med min halvbror. Han är 20 år, bor hemma och har precis gått ut gymnasiet. För ett år sedan gick han “in i väggen” och blev sjukskriven en längre tid så han fick gå om sista året. Då hade hans flickvän gjort slut och han hade det väldigt jobbigt med skolan. Han gick under en tid hos en psykolog och fick mediciner mot sin depression.

Då ville han prata mycket om sin situation, bl.a med mig som är 15 år äldre, och det var självklart att jag ställde upp på det, precis som många andra släktingar, kamrater och även hans tidigare flickvän gjorde. Men efter en tid slutade han gå till psykologen och tog inte sina mediciner.

Han bara struntade i allt. Istället kom han i kontakt med nya kamrater. Han bytte klädstil, frisyr, tatuerade sig och var sällan hemma. Under en kort tid slösade han bort alla sina sparpengar som bl.a hans pappa sparat åt honom med tanke på framtida studier, bostad osv.

Min bror har alltid varit mycket bortskämd och har aldrig behövt ta ansvar för någonting. Hans pappa har arbetat för jämnan och “aldrig” haft den tid för honom som han kanske behövt. Mamma har också arbetat mycket förr.

Min bror är mycket lat och “orkar” inte jobba extra trots att han erbjudits arbeten. Studiebidraget han fått varje månad har tagit slut efter några dagar. Han ringer telefonsamtal för tusentals kronor och när hemtelefonen spärrats så tar han föräldrarnas mobiltelefoner utan lov.

Han tar hem kompisar när som helst på dygnet som väsnas, spelar musik, röker inne osv. Föräldrarna har sagt att det inte passar sig men det nonchaleras bara. Mamma sa en dag till honom:
“Här gäller våra regler och om det inte passar så kan du flytta!”
Som svar fick hon: “Flytta själv!” Hon blev helt spak och sade inget mer.

Nu har väl skolarbetet gått halvbra men min bror är väldigt otrevlig att ha att göra med och det blir bara värre och värre. Jag är orolig för hans framtid.
När ska han mogna? När mamma en gång undrade vad han ska gör den dagen föräldrarna inte längre finns att ta hand om honom, svarade han bara:
“Då tar jag livet av mig!” Det är mycket festande med kompisar, även mitt i veckorna, och förutom alkohol så använder han andra droger, t.ex hasch. Många av hans nya kompisar är sådana som också hamnat snett.

Vad är det för fel på min bror? Vad finns det för hjälp att få? Den hjälp han erbjudits bryr han sig inte om. Och föräldrarna kan inte hantera situationen. Alla tre behöver hjälp!

Familjerådgivare Kerstin Bohm svarar:

I en sådan ytterst besvärlig situation, som hela din familj befinner sig i,
känns det oerhört positivt att du så engagerat och helhjärtat bryr dig om din bror och hans föräldrar. Trots en lång rad besvikelser har du inte gett upp i ditt försök att hjälpa honom – dem alla – till ett bättre fungerande.
Och de behöver verkligen din och andras hjälp. Först och främst vill jag mena att din brors sätt att leva och förhålla sig till sin omgivning just nu är inte ett friskt beteende.
Det är nödvändigt för alla inblandade att en förändring kommer till stånd
– och helst påbörjas så snart som möjligt.

Det som är helt genomgående i ditt brev är din mammas och styvfars oförmåga att i dagsläget fungera som gränssättande föräldrar.
Det känns som om de närmast blivit handlingsförlamade i ett läge när beslutsamhet som bäst behövs.
Den främsta grunden till deras blockering verkar vara en stor rädsla för de katastrofala följder, som de tror blir resultatet av adekvata krav riktade mot din bror. Du skriver i ditt brev att din mamma vid ett tillfälle blev “helt spak”. Jag tror inte bara att hon är spak utan tidvis närmast skräckslagen för vad din lillebror skulle kunna företa sig om han blev ordentligt frustrerad.

På annan plats skriver du att din bror uttalat att han tar livet av sig om föräldrarna inte längre finns och kan stödja honom. Han “vet” med sig själv att han inte klarar sig själv, men det som är mest tragiskt i situationen är att han kan manipulera sin omgivning med hot och att han utökar sitt maktrevir hela tiden. Det sätt som han tillsammans med kompisar invaderar hemmet
– dag som natt – är ju fullständigt oacceptabelt. Det vet dina föräldrar, men idag orkar de inte sätta sig emot hans framfart.

Även om din brors beteende idag är fullständigt hänsynslöst och i avsaknad av all respekt för dem som faktiskt bryr sig och “försörjer” honom, så tror jag inte att han beter sig så här p.g.a vare sig elakhet eller brist på uppfostran.
På din beskrivning ser jag honom som en i grunden helt vilsen ung man, som har tappat fotfästet i tillvaron, och behöver professionell hjälp – för egen och andras skull – innan han helt spårar ur. Hans kontinuerliga användning av alkohol och droger förstärker sannolikt också hans extrema uppförande i dagsläget.

Jag är ganska övertygad om att det föräldrarna nu skyndsamt “måste” göra är att ta kontakt med den psykolog eller verksamhet som tidigare erbjudit honom hjälp. Även om din bror inte just nu vill följa med till sådana samtal, så har i alla fall dessa personer en ganska aktuell bild av din brors psykiska status och de problem han brottas med.
Kan man inte där hjälpa enbart föräldrarna så kan dessa sannolikt i alla fall få hjälp med vart de själva ska vända sig för att orka vara just föräldrar.
Den uppgiften behöver de ta på sig så att din bror får de kärleksfulla men bestämda gränser för sitt beteende som han så höggradigt är i behov av.
Den frustration det väcker kan ge honom någon insikt om behovet av att skaffa sig “makt” över eget liv i stället för att på ett ibland brutalt sätt styra andras liv. Jag hoppas du orkar bry dig tills alla fått den professionella hjälp som de behöver.

Scroll to Top