Jag var otrogen och blev med barn…

Jag är en väldigt olycklig kvinna som inte trivs med sig själv. Det började för några år sedan. Min man började sakta men säkert falla...

Jag är en väldigt olycklig kvinna som inte trivs med sig själv. Det började för några år sedan. Min man började sakta men säkert falla in i osunda dryckesvanor och humöret blev värre och värre. Till slut hände det som jag absolut aldrig skulle acceptera – han började slå.

Jag skulle aldrig finna mig i något sådant men här står jag nu fortfarande med samma man. Konstigt nog är det inte det som gör mig ledsen, utan att när det var som värst mellan oss och jag bara väntade på det rätta ögonblicket att bryta, så blev jag kär i en annan. Givetvis gjorde jag det som man inte ska göra – jag var otrogen. Det resulterade i att jag blev med barn och inte visste vem som var pappan. Många sömnlösa nätter blev det innan jag kunde försonas med mig själv om vad jag skulle göra. Jag valde att vara tyst och stanna kvar för att inte förstöra för så många.

Det kom fram några år senare och min svärmor fick reda på allt. Hon har aldrig tyckt om mig, jag har aldrig dugt åt hennes son, så givetvis tog hon tillfället i akt att föra det vidare till alla i släkten, trots att hon lovat sin son att det skulle stanna mellan dem. Nu vågar jag inte ens träffa dem som känner till det här för jag känner mig så liten och hemsk. Min man är ursinnig på sin mor och jag känner det som att allt är mitt fel. Om jag ändå inte varit så dum, men jag var så hungrig på ömhet och kärlek, så jag tänkte mig inte för. Jag kan inte förlåta mig själv för jag tycker jag uppfört mig som en slampa och det tär på mig att jag inte kan koppla bort det. Jag sover nästan ingenting och jag mår bara dåligt hela tiden. Finns det några goda råd till en sådan som mig.

Familjerådgivare Kerstin Bohm svarar:

Det framkommer mycket tydligt av ditt brev att du är djupt olycklig och har säkert önskat många gånger att det skulle kunna gå att vrida tillbaks “klockan”. Det går naturligtvis inte för någon av oss, men i ditt fall känns det oerhört viktigt att inte minst du själv får möjlighet att förändra din nu så negativa syn på dig själv. Ditt brev genomsyras av en upplevelse av skuld, skam och låg självkänsla som för mig känns mycket orättvist med hänsyn till de omständigheter, vilka rådde för några år sedan då du var otrogen.

Du skriver att din man – som då självklart inte mådde bra – utvecklade osunda dryckesvanor och hade ett instabilt humör. Han hade ett tag så dålig kontroll över sitt agerande att han t o m slog dig. I den situationen, när du funderade på skilsmässa, kommer en annan man in i ditt liv, som gav dig litet av den värme och omsorg du saknade i ditt äktenskap. Litet paradoxalt kan det ju vara så att den mannens kärlek och ömhet gjorde att livet trots omständigheterna blev någorlunda drägligt. Du orkade stanna kvar i en egentligen helt oacceptabel situation – den att bli slagen av sin partner. Sedan blev du gravid – i sig naturligtvis en till en början svårhanterlig känslomässig händelse i en komplicerad situation. Du valde att stanna kvar i äktenskapet och där finns du fortfarande med alla dina svårsmälta känslor. På något sätt måste troligen du och din man ha fattat ett gemensamt beslut om att leva tillsammans efter den för er båda svåra perioden.

Vad som nu har hänt tycks vara att det blivit en markant förskjutning i vad som är orsak och verkan, vem som är “skyldig” och vem som är “offer”. Jag tycker naturligtvis inte att otrohet i sig är en bra lösning i en konfliktsituation, men det är det inte heller att supa eller att slå sin partner. Jag tror att ni tillsammans skulle ha stor glädje av att gemensamt samtala med en familjerådgivare för att komma fram till någon form av försoningspunkt angående det förflutna och ett medvetet aktivt val av varandra angående framtiden. Framförallt är det oerhört viktigt att du kan möta din omgivning rakryggat och med självrespekt och i detta få ett odelat stöd av din man. Du har inte gjort svärmor eller släkten i övrigt något illa och du är inte redovisningsskyldig inför någon av dem. Om du tidigare haft känslan av att inte duga i förhållande till din svärmor, så är det ju nu viktigt att du visar att du duger både inför dig själv och din man. Om du fortsätter att må dåligt så tycker jag att du ska söka hjälp för bl a dina sömnproblem. Du är värd att må bättre än du gör idag.

Scroll to Top