Exsambons känslomässiga utbrott förstör för oss!

Jag har nyligen träffat en fin man. För snart två år sedan seperarade jag och min dåvarande sambo, och vi har ett barn ihop. I början verkade allt vara okej, han lät oss vara och var vänlig och samarbetsvillig och träffade sitt barn regelbundet. Han är kolerisk till sin personlighet och jag är alltid på min vakt eftersom han tenderar att få olika typer av känslomässiga utbrott. Men allt verkade gå smidigt tills jag träffade en ny man (som jag varit förälskad i under under flera år men inte haft tillfälle att lära känna). Min nye man är väldigt förtjust i barnet och det är ömsesidigt.

Denna situation har fått min exsambo att totalhaverera och han är hemskt otrevlig, hotar mig indirekt och försöker på alla sätt förstöra för oss. Hur ska jag tackla detta? Hur resonerar man med en människa som bara skriker och gråter och inte kan “skärpa sig”, utan bara ser världens undergång framför sig så fort han hör mitt namn? Han är dessutom fortfarande kär i mig och anser mig vara hans sista chans till lycka. Och det gick ju om intet på grund av hans humör. Snälla, har du några tips och råd?

Den situation du beskriver låter oroväckande för alla inblandade. Oberoende av det gemensamma barnets ålder, så är det helt oacceptabelt om barnet blir vittne till de utbrott av hot, skrik och gråt som du berättar om. Även om din exsambo är “kolerisk till sin personlighet”, så finns det naturligtvis också andra skäl till att situationen har utvecklats som den nu gjort.

Du berättar att din f.d. sambo var vänlig och samarbetsvillig direkt efter separationen. Tror du att han under den tiden kan ha levt med föreställningen att det skulle bli bra mellan er igen. Ett bråkigt beteende skulle ju i så fall sabotera möjligheterna till det. Så inträffar det att du etablerar en relation med en man, som du säger att du varit förälskad i under flera år. Kan din f.d. sambo ha anat detta tidigare och nu fått bekräftat det som han länge “vetat” eller misstänkt. Dessutom är din nye man och barnet ömsesidigt förtjusta i varandra – vilket i sig är positivt. Men din f.d. sambo känner sig förmodligen inte bara utbytt som partner till dig utan kan också ha känslan av att så småningom bli utbytt som pappa. I alla fall har det uppstått en ny liten familj, som han inte alls är delaktig i och han känner sig djupt kränkt. Jag skriver inte detta för att försvara hans nuvarande beteende – vilket inte är acceptabelt – utan det är att försök att förstå varför hans reaktion på din nya relation blivit så påtagligt stark och ibland uppenbart också okontrollerbar. Detta är naturligtvis till skada för er alla, inte minst honom själv. Det är naturligtvis också otäckt ibland att leva med pressen att själv vara en persons “enda chans till lycka”, när detta blandas med en hotbild. Vad finns att göra?

Jag tror att det är nödvändigt att ni får professionell hjälp med att lösa upp de destruktiva bindningar som finns emellan er. Vuxnas relationer kan upplösas, men ett föräldraskap består livet ut. Att detta sköts på bästa sätt har ni ett gemensamt ansvar för. Jag tror att ni skulle ha god nytta av att vända er till Familjerådgivningen i er kommun för att få hjälp med att upplösa par-relationen och separera den från föräldrauppgiften. Om du tar initiativ till det – naturligtvis efter att först ha samrått med barnets far – så tror jag att du därigenom kan visa honom respekt för hans starka känslor idag, samtidigt som du framledes kan hoppas på att allt färre av dem blir riktade mot dig. Försök att bekräfta honom i papparollen – i den är han inte utbytbar. Ev behöver din f.d. sambo mer individuell hjälp med sitt svårkontrollerade humör, men det är något han måste ta initiativ till själv och att börja tala om känslor kan bli en hjälp till sådan insikt.