Nu vill min man att vi bara ska vara vänner!

Jag har varit gift med min man i 29 år och det har varit både upp och ner i äktenskapet. Jag har alltid jobbat mycket men det har varit för familjens skull, så vi skulle kunna göra saker tillsammans. Min man har alltid peppat mig att ta de erbjudanden om högre tjänster jag fått. För tre år sedan gick jag en kurs på jobbet som gick ut på att man skulle “hitta sig själv”. Jag blev helt förvirrad och gick in i mig själv, blev väldigt kall och tog avstånd från min familj. Min man sa att han älskade mig men jag lyssnade inte på honom.

För tre månader flyttade jag och då lovade han att “vänta” på mig. Sedan dess har vi träffats varannan helg. Nu har jag jobbat med mig själv och vet att han är den enda för mig. Men nu vill han inte längre. Hans känslor som var så starka är borta nu. Han tycker att jag har förstört det som fanns mellan oss genom att jag inte tagit emot hans kärlek. Att jag bara bryr mig om mitt jobb. Han vill skiljas och bara vara kompis med mig. Vi kan ha sex med varandra men inte bo tillsammans, tycker han. Vad ska jag göra? Jag vill bara leva med honom. För bara drygt en månad sedan sa han fortfarande att han älskade mig och skulle göra allt för mig. Hur ska vi komma varandra nära igen? Ska jag gå och hänga mig?

Ditt brev visar tydligt på att du hamnat i någon form av livskris. Ditt skisserade alternativ att eventuellt gå och “hänga” dig som en lösning på problemet är säkert inte uttryck för en djupare nedstämdhet utan pekar på det kaos, som finns inom dig i en situation som du inte längre kan kontrollera. Du berättar att du och din man varit gifta i 29 år och att äktenskapet – som de flesta – gått upp och ner. För tre månader sedan bestämde ni er för att bo på olika håll för att komma underfund med hur bärkraftig den ömsesidiga kärleken var, och för bara någon månad sedan bedyrande han sin kärlek till dig samtidigt som han lovade att vänta på ditt beslut. Och så händer det att han fattar sitt eget beslut om separation innan du slutgiltigt bestämt dig. Du är både förvånad, överrumplad och förtvivlad över det beslutet. Vad har hänt med honom och i er relation?

Jag tror att det är viktigt att du för en liten stund på allvar sätter dig in i din mans situation. Under senare år har han funnits där, brytt sig, uppmuntrat, uttryckt sin kärlek också i motvind. Han har t.o.m. lovat att vänta på dig med tidigare mycket ovisst resultat av en sådan väntan. Det känns som om han har gett allt han varit förmögen till utan att veta utgången. Bollen tycks ha legat i din hand. Du skulle känna efter, komma underfund med o.s.v. och hans roll blev att vänta på ditt svar. Så flyttade du till egen lägenhet. Kanske blev din man litet kränkt av den åtgärden, men accepterade den som ett försök att du skulle komma till klarhet. När ni nu bott åtskilda har det naturligtvis hänt någonting inom honom – inte bara du har känt och tänkt till. Hans liv har naturligtvis inte stått stilla under den här tiden. Han kan bl.a. ha känt tillfredsställelse över att inte dagligen leva med en person, vars känslor han hela tiden är osäker på. Du ger mig en bild av att du tidigare har haft kontrollen över relationens vara eller inte vara. Hans kärlek till dig har varit pålitlig. Han har kanske efter den första ensamma tiden upplevt att han kan vara utan dig och ändå må rätt så bra. Värre har det varit med den tidigare osäkerheten. Det som hänt nu är egentligen att ni bytt roller. Han är med och styr utgången medan du är både förvånad och ledsen över att han inte stod kvar på den gamla platsen.

Det är naturligtvis omöjligt att idag säga om det finns någon väg tillbaka och i så fall hur den ser ut. Kanske är inte all hans kärlek förbrukad under den period när du vacklade i dina känslor. Men uppenbart är att han nu behöver den betänketid du tidigare tog för dig. Jag tror att du nu behöver ge honom andrum för att komma underfund med vad han i fortsättningen vill med er relation. Tala om för honom att du älskar honom – om du gör det – men var inte alltför påträngande i din kärleksförklaring. Det skrämmer mer än det gagnar er båda. Om ni bestämmer er för att fortsätta att leva tillsammans, så ta gärna kontakt med familjerådgivningen för att undvika att upprepa det gamla mönstret när det blir vardag igen.