Min mamma har förvandlats till en vild tonårstjej!

Sedan mina föräldrar separerat har min förut så ordentliga mamma blivit fullständigt förvandlad. Att en människa kan förändra sin personlighet från en dag till en annan som hon gjort är mig en gåta.

Pappa hade knappt hunnit flytta ut förrän mammas nya kille flyttade in. Han var bara 18 år och hon hade fyllt 50! Förändringen skedde sedan snabbt. Alla värderingar och synsätt som hennes generation står för, och som hon tidigare haft, ville hon inte längre kännas vid. I stället hyllade hon dagens tonåringars tankesätt och livsstil. Hon chockade alla med att börja klä sig och uppföra sig som en tonåring. Hennes kille tröttnade på detta och gjorde slut. Då började hon i stället umgås med sin f d väninnas 17-åriga dotter och hennes kompisar. De tyckte att hon var cool och uppmuntrade henne att fortsätta i samma stil.

Nu ett år senare lever hon helt och fullt som en vild tonårstjej. Det som oroar mig mest är att hon hemma hos oss gett husrum åt en 17-årig flicka med drogproblem som är på rymmen. På kort tid har hon lyckats övertyga mamma att hänga med ut och stjäla bilar. Vad kommer härnäst? Jag har försökt slänga ut flickan men det har resulterat i att det är jag som blivit utslängd.

Det är lätt att förstå din oro, som förefaller mig mycket befogad utifrån den situation du beskriver. Du skriver ingenting om din egen ålder, men oberoende av om du går i gymnasieskolan eller är äldre, så är det problem du nu har något som du måste dela med minst en annan vuxen person. Du berättar att dina föräldrar skildes för ca ett år sedan. Fanns det före eller under skilsmässan hos din mamma något av de tendenser du ser idag. Obeaktat skälen till dina föräldrars separation – och deras kontakt eller brist på kontakt idag – så har du en pappa som jag tycker du behöver diskutera dina problem med idag. Han behövs som ett vuxenstöd för dig och han har dessutom god kännedom om din mamma och hennes sätt att vara tidigare. Jag tror också att han både kan och vill hjälpa dig att gå vidare innan din mammans beteende får helt katastrofala följder – framförallt för henne själv.

Du har naturligtvis själv några olika vägar att gå för att initiera någon form av förändring innan situationen blir helt okontrollerbar. Din mammas beteende idag är inte ett helt psykiskt friskt. Ingen tidigare “ordentlig” 50-åring går ut tillsammans med en 17-åring på rymmen och stjäl bilar utan det skett en psykisk förändring, som gör att hon tappat sitt tidigare goda omdöme. Din mamma behöver professionell hjälp med att stanna upp, reflektera och känna efter även om hon just nu beter som “en vild tonårstjej”, som är svårstoppad i sin framfört. Försök att få din mamma att förstå att om hon inte slutar med “samarbetet” med 17-åringen, så kommer du att anmäla till socialtjänsten att tjejen på rymmen finns hemma hos er. Med största sannolikhet kommer din mamma att bli jättearg över ditt tilltag, men det kan bli början på en markering att vissa gränser kan hon bara inte överträda utan att omgivningen och samhället reagerar. Jag tycker också att du själv kan beställa tid hos en kurator på en vårdcentral för att få hjälp med att sortera upp dina egna upplevelser i en ibland kaotisk hemsituation. Om du berättar för kuratorn hur din mamma just nu beter sig, som jag i och för sig hoppas har blivit bättre när detta svar når dig, så kan vederbörande bedöma huruvida en läkarkontakt måste sättas in. I sämsta fall sker detta mot din mammas egen önskan om hon kan upplevas som en fara för sig själv eller andra. Jag hoppas att situationen inte behöver bli så drastisk men under alla omständigheter måste en förändring snabbt komma till stånd innan din mammas beteende urartar helt. Det är bara du som med din omsorg om henne bäst kan initiera att de stoppgränser sätts, som förhindrar fortsatt självdestruktion.