Vågar jag satsa på en dubbelt så gammal man?

Jag är en tjej på 31 år som befinner mig i en svår situation. Jag är sambo och har fyra barn men förhållandet mellan oss är inte bra. Vi bor i princip bara under samma tak och håller ihop för barnens skull. Nu har jag sedan några månader regelbundet träffat en ny man. Han är 60 år, gift och god vän till mina föräldrar.

Mina föräldrar kan inte förstå hur jag kan ha ett förhållande med en man som är 30 år äldre. De har försökt att hitta alla möjliga fel på honom för att skrämma mig. Men jag älskar honom verkligen och han älskar mig. Åldersskillnaden bryr jag mig inte om. Han är beredd att lämna sin fru. Hur ska jag göra? Ska jag våga satsa på honom. Om jag gör det så förlorar jag kontakten med mina föräldrar.

Det framkommer tydligt av ditt brev att du är mycket förälskad och beredd till stora eftergifter för att leva tillsammans med din kärlek. Din starka känsla varken vill eller kan jag ta ifrån dig, men för att förstå hur den kunnat uppstå försöker jag skapa mig en bild av din situation före förälskelsen. Du är 31 år och mamma till fyra barn. Du skriver inget om barnens åldrar, men jag kan anta att du under många år varit gravid, ammat och haft blöjbarn. Detta har säkert varit till stor glädje men också inneburit många påfrestningar för både dig och din relation med sambon.

Så träffar du en mogen man – troligen utan både småbarn och skolbarn – med förhoppningsvis en stabil livsföring och ekonomi. Ni har under de senaste månaderna tillsammans kunnat unna er det som sällan är småbarnsföräldrar förunnat, d.v.s. att ha tid, ork och intresse för varandra. Och så har ljuv musik uppstått och en önskan om att få fortsätta tillsammans har slagit rot i er båda. Att relationen till din sambo tidigare gick på sparlåga har naturligtvis förstärkt dragningskraften i den nya situationen. Du är säkert medveten om att en vardagstillvaro med din nye vän också kommer att ha sina påfrestningar men skyggar inte för dem i nuläget.

Det finns en sak i ditt brev som förvånar mig och kanske något oroar mig för din del. Det som tycks vara ditt stora bekymmer är föräldrarna, som inte kan förstå och inte vill acceptera din nya kärlek. Du skriver ingenting om hur din sambo reagerat på din förälskelse och önskan om separation. Är han informerad eller ovetande om vad som pågår? Vet barnen något? Vad vet de och hur reagerar de på det? Detta tror jag för de flesta människor i din situation skulle vara de centrala och svåra frågorna. Detta måste ni båda vuxna tillsammans diskutera och få uttrycka både starka och motstridiga känslor kring – om och om igen. Barnen behöver sedan utrymme för att reagera med sina tankar och känslor för att förbereda sig på en ny situation. De ska efter ålder och mognad få formulera det som känns bäst för dem i fortsättningen – och om möjligt få sina föräldrars gehör för det. När alla dessa livsviktiga frågorna kommit i centrum, så tror jag att dina föräldrars gillande eller ogillande kommer att vara av betydligt mindre betydelse än idag.

Du undrar om du ska våga satsa på din nye vän? Först och främst tror jag att du behöver satsa på dig själv och ge dig tid och utrymme för att på ett bra sätt göra upp i din nuvarande relation. Självklart ska du lägga alla kort på bordet – om du inte redan gjort det. När du sedan bottnar bättre i dig själv kan du – om möjligheten då finns – gå till din nya kärlek. I stället för att som nu gå ifrån din sambo, därför att ni inte har det bra. Lycka till med att tillsammans med sambon fatta så många gemensamma beslut som möjligt. Det gagnar alla – inte minst barnen.