Hur länge orkar min kropp vänta på ett nytt hjärta?

Jag är en 43-årig kvinna som 1994 fick hjärtinfarkt och blev bypass-opererad. Jag arbetade heltid igen några år och hade fullt upp. Är väldigt rastlös...

Jag är en 43-årig kvinna som 1994 fick hjärtinfarkt och blev bypass-opererad. Jag arbetade heltid igen några år och hade fullt upp. Är väldigt rastlös till naturen. Men hösten -97 blev jag sämre och de konstaterade att ingen mer bypass var möjlig. Jag har sjukbidrag nu, så jag har mitt arbete kvar, men utsikterna ser dåliga ut.

Jag har lättutlöst kärlkramp och måste äta ca 20 olika mediciner. I slutändan ska en hjärttransplantation göras och jag har legat inne två veckor för en transplantationsutredning, men läkarna försöker med medicin så länge det går. Ca en gång i månaden läggs jag in på sjukhuset för att få hjälp med morfin, intravenöst nitroglycerin och syrgas. Jag har även fått inopererat en ryggstimulator som dras fram till en dosa under huden i magen så att jag har hjälp mot kärlkrampen innan jag ska ut och gå. Men jag har den på dygnet runt, med lägre styrka på natten.

Jag är 1.60 lång och väger i underkant, 40 kilo. Jag får sådan kärlkramp när jag äter, men får mycket energitillskott och näringsdrycker via min dietist. Det tar på psyket att känna sig så här utmattad.

Snälla du, ge mig din syn på min hjärtsjukdom. Jag äter 40-50 tabletter om dagen och förstår inte hur min kropp orkar. Kallsvettas så att jag får byta nattkläder 2-3 gånger om natten och är väldigt frusen av mig. Det här var mycket klagomål men var ärlig och säg vad du tror om min situation.

Doktor Helge Löfberg svarar:

Tack för ditt gripande brev. Jag förstår din oro och desperation och känner djupt medlidande med dig. Det är verkligen ångestfyllt att drabbas av svåra bröstsmärtor så fort hjärtat börjar ticka lite extra. Om kranskärlen är riktigt trånga så kan det räcka med att man blir orolig eller upprörd för att utlösa ett anfall. Ovissheten inför framtiden ökar också på stressen. När man som du befinner sig i den långa kön för en hjärttransplantation så hinner man tänka mycket på livet och döden. Givaren av det nya hjärtat är ju en annan olycklig ung människa som råkat ut för en obotlig hjärnblödning eller olyckshändelse med svår hjärnskada.

För att ta emot hjärtat så bör man vara under 60 år och inte ha några andra svåra sjukdomar. Det är bra att ha en god relation med sin doktor så att man kan följa alla nödvändiga ordinationer. Den vanligaste orsaken till hjärtbyte är svår hjärtsvikt som ej svarar på mediciner, medan svåra bröstsmärtor som du har är mindre vanligt. Hjärtsvikten kan i sin tur ha orsakats av t.ex. hjärtmuskelinflammation eller åderförkalkade blodkärl. Det är viktigt att mottagarens lungor fungerar bra för att det nya hjärtat ska orka arbeta. Om blodet har svårt att passera genom lungorna och trycket är högt så blir det nya hjärtat lätt överansträngt. Man brukar eftersträva att givaren och mottagaren har samma blodgrupp. Annars är det extra stor risk för avstötningsreaktioner. Efter transplantationen får mottagaren mediciner under lång tid för att förebygga infektioner och förhindra avstötning.

Chanserna att transplantationen ska lyckas är goda. 85 procent av patienterna lever efter ett år och de flesta mår mycket bättre. Efter fem år är 3 av 4 hjärttransplanterade i livet och lever ett bra liv, vilket är fina siffror eftersom alla varit mycket sjuka före operationen. Även om din situation nu är svår, så ber jag dig att inte förlora hoppet att återfå hälsan. Jag är säker på att alla HJ:s läsare också tänker på dig och önskar dig allt gott.

Scroll to Top