Det finns olika sätt att mäta hur hjärtat mår och hur bra det fungerar. Hjärtstorleken mäts genom röntgen och röntgenläkarna brukar säga att hjärtats bredd normalt ska vara mindre än hälften av bröstkorgens bredd. Eko-ultraljud är ofta en bättre undersökning som visar hjärtat när det fylls med blod och hur bra det pumpar. Läkarna talar om hur stor del av blodet i hjärtat (Ejektions Fraktionen = EF) som pumpas ut med varje slag. När EF är över 55 % så är man hjärtfrisk. När EF är 40 % har man börjat få hjärtsvikt och rekommenderas behandling med t ex Renitec, som ju är den medicinen du tar. Är EF mindre än 20 % så har man besvärlig hjärtsvikt, eftersom blodet då inte orkar strömma runt i kroppen utan stockar sig i lungorna och benen, och man blir väldigt trött. Ett annat sätt att bedöma hjärtats tillstånd är att doktorn efterhör om du blir andfådd av att klä dig och av att gå långsamt på plan mark eller om du rent av orkar gå i trappa en våning upp.
Det finns flera orsaker till förstorat hjärta. Vanligast är åderförkalkade trånga kranskärl och högt blodtryck. Men också trånga hjärtklaffar, hjärtmuskel- och hjärtsäcksinflammation, biverkan av mediciner, blodbrist, giftstruma, lunginflammation, oregelbunden hjärtrytm och diabetes kan påverka hjärtat. En klok regel när man har sjuklig hjärtförstoring är att leva försiktigt och undvika all fysisk ansträngning som ger andnöd. Begränsad motion i mycket liten skala är visserligen bra för övriga delar av kroppen, men pulsen ska helst hålla sig under 100 slag per minut och andfåddhet är ett tecken på att hjärtat är ansträngt.
