Min make avslöjade min hemlige brevvän!

Jag är en förtvivlad kvinna som är mitt i livet men hamnat i djup kris. Jag har varit gift i många år med en styrande och envis man. Känslorna har svalnat. Vi gifte oss unga och jag känner att vi mer lever som bror och syster. Om vårt förhållande inte var så bra innan blev det ännu sämre efter det som nu har hänt.

Jag råkade sätta in en kontaktannons. Jag fick flera svar, bl a från en man som jag kände att jag passade väldigt bra tillsammans med. Brevväxlingen utvecklades till en djup passion, vilket ej var meningen. Vi hann aldrig träffas och kanske var det lika bra. För när min man upptäckte brev från min manlige brevvän blev det kaos. Min man blev väldigt svartsjuk och fördärvade allt. Det värsta var att han ringde upp brevvännen och sa att vi var gifta och lyckliga, vilket jag inte tycker. Men min nye vän trodde mer på min man än på mig.

Jag trodde aldrig i min ålder, att jag skulle kunna bli kär igen. Jag som ej tittat åt en annan man på 35 år råkade alltså ut för denna passion. Det största felet jag gjorde var nog att inte redan från början tala om att jag var gift. I mina följande brev berättade jag tydligt för honom att jag var på väg ur mitt äktenskap. Han skrev att hans känslor redan svalnat då min man hörde av sig. Då jag bad om en förklaring fick jag “otrevliga” brev tillbaka, och så ett nytt brev där han berättade att han gift sig! Detta kom mycket plötsligt och jag tror egentligen inte att det var sant. Det var nog bara ett sätt att sätta punkt.

Eftersom min brevvän svek mig i min svåra situation var han nog inget att ha. Men sorgen över den förlorade kontakten är fruktansvärt stor.

Du beskriver ditt äktenskap och en kort men intensiv brevrelation med en annan man. Du skriver att du “råkade” sätta in en kontaktannons och på det sättet fick du din brevvän. Jag tror att det är viktigt att du inser att en kontaktannons sätter man inte in slumpmässigt, utan det är styrt av ett behov av och en önskan om förändring och förnyelse i sitt liv. Du berättar att du upplevde att ni passade bra ihop och det hela utvecklades till “djup passion”, vilket inte var meningen. Den risken fanns naturligtvis inbyggd som en möjlighet, när du sökte kontakt med en annan man. Du uttrycker verkligen att mycket starka känslor väcktes i kontakten med din brevvän. Samtidigt skriver du att ni aldrig hann träffas innan din man fick vetskap om relationen och agerade med att ringa upp brevvännen. Jag tror att du och den andre mannen – var och en på sitt håll – byggde upp mycket positiva bilder av varandra. Vi gör ofta så när vi inte känner varandra närmre, framförallt i en förälskelse. Vi bygger in en massa goda och fina egenskaper, därför att vi så gärna vill att den andre ska äga alla de förmågor vi saknar i vårt liv eller i den nuvarande relationen. Ibland kan bubblan spricka, nästan likt en ballong, och vi står där ledsna och förtvivlade med brustna förhoppningar över det som “aldrig blev av”.

Jag hoppas att du nu med litet avstånd till situationen kan förstå att inte bara du känner dig sviken utan säkert också den andre mannen som inte fick veta att du var gift – i alla fall inte av dig själv och på ett skonsamt sätt. Hans avoghet visar ju tydligt på att han kände sig kränkt. De starka känslor som väcktes i dig under såväl förälskelsefasen som efteråt har uppenbart förvånat dig själv med sin intensitet och styrka, naturligtvis på både gott och ont.

Jag hoppas och tror att en del av den kraften kan användas till att förändra den livssituation du nu befinner dig i. Försök att få till stånd några konstruktiva samtal med din man, gärna tillsammans med en familjerådgivare. Det vore bra för er båda om ni kunde göra medvetna val om framtiden – att leva tillsammans eller inte. Alla aktiva val kommer att vara bättre än att gå och känna hopplöshet och missbelåtenheten med såväl sig själv som den andre, och utan att göra något åt det. I bästa fall kan det här bli ett steg mot ett bättre äktenskap, där ingen är “offer” utan båda är ansvariga för situationen.