Måste alltid pappan köra när han vill träffa sitt barn?

Min man och hans exfru har delad vårdnad om sonen, som snart är 9 år. De har varit skilda i över fyra år. Vi har haft pojken mycket hos oss och det funkar bra. Exfrun flyttade till annan ort och vi följde efter till en mindre ort inte långt därifrån, både för pojkens skull och även för att komma närmare min släkt.

Problemet är, att efter att vi alltid turats om att köra vägrar hon nu och säger att hon blivit upplyst om att hon kan strunta i det. Vill vi träffa pojken så får vi köra själva. Det innebär ca 90 mil i månaden. Kan hon bara göra så eller vad har pappan för rätt? Vi har alltid ställt upp och som ett exempel hade vi för något år sedan pojken hos oss bara 30 dagar mindre än vad mamman hade honom på ett helt år.

För att undvika missförstånd vill jag reda ut begreppet “vårdnad”. Det finns inget som heter delad vårdnad. Antingen har ett par föräldrar gemensam vårdnad om sitt barn eller så har ena föräldern enskild vårdnad om barnet och andra föräldern har umgängesrätt. Oberoende av om vårdnaden är enskild eller gemensam så har båda föräldrarna ansvar för att barnet får träffa också den förälder, som barnet ej regelbundet sammanbor med.

Du beskriver en tät kontakt mellan far och son. Den flexibiliteten i umgänget är naturligtvis mycket lättare att upprätthålla så länge barnet inte har börjat skolan. Din mans kontakt med sonen har tydligen fungerat ganska friktionsfritt också efter flyttningen, tills det nu börjar kärva med hänsyn till hämtning och lämning av pojken.

Nu undrar du vad pappan har för rätt, d v s vad säger lagen i frågan. I lagen finns inget skrivet om fördelning av resekostnader mellan föräldrar. Men i förarbetet till lagen står det skrivet om att vid längre resväg ska kostnaden fördelas efter vad som är “skäligt” med hänsyn till rådande omständigheter. Man förutsätter då att även föräldern där barnet bor tar del i resekostnaderna.

Med längre resväg har man pekat på ett avstånd som är mer än 10 mil långt. Är avståndet kortare ligger resekostnaden i huvudsak på umgängesföräldern. Såvitt jag förstår så är idag det geografiska avståndet mellan far och son mycket nära det gränsvärde som förarbetet till lagen talar om. Jag hoppas att ni genom att tala med mamman kan uppnå någon form av “förlikning” i frågan. Även om det aldrig framöver kommer att bli tal om någon millimeterrättvisa, så hoppas jag – mest för pojkens skull – att det tidigare goda samarbetet inte kommer att spolieras av en konflikt kring vem som ska köra.