Kan vi flytta ihop när han inte gjort upp med det gamla?

Jag är en kvinna på 54 år och skild sedan drygt sju år. I sex år har jag varit tillsammans med en mycket trevlig jämgammal man och vi har haft mycket roligt tillsammans. Vi har under denna tid nästan enbart träffats på helger och semestrar och då hemma hos mig där han tar sig stora friheter. I hans bostad har jag en känsla av att inte platsa. Har endast varit där ett fåtal gånger under dessa år.

Han har varit skild i sex år men har ännu inte löst ut sin exhustru från deras gemensamma hus. Den första tiden accepterade jag situationen men nu börjar den bli allt mer irriterande. Vi har pratat om att flytta ihop, men detta är ju orimligt när han inte klarat upp allt med sin förra fru. Jag har allt oftare tagit upp situationen. Detta gör att vårt förhållande blir sämre. Han skyller på att inte få lån, att taxeringsvärdet ska öka, huspriset ska öka m m. Jag har svårt att tro att han inte får låna ca 135 000 kr med en inkomst på över 30 000 kr i månaden. Han har sedan skilsmässan betalat 1 500 kr i ränta varje månad till sin exhustru på pengarna hon ännu inte fått ut. Hon är omgift men har ännu inte hämtat inventarier, bl a ett piano som står kvar hos honom. Jag känner mig dum och utnyttjad. Jag vill gärna ha din åsikt om detta.

Du skriver att din vän är skild sedan sex år tillbaka och denna tid har ni båda varit tillsammans som ett särbopar, det vill säga ett par men med två hushåll. Det verkar som om ni etablerade er relation alldeles i samband med din väns skilsmässa. Det är möjligt att din vän aldrig riktigt fick sörja färdigt det upplösta äktenskapet. Han kanske gav sig in i en ny relation utan att vara helt känslomässigt separerad från den gamla. Det senare har ju inget att göra med den formella separationen utan är oftast en lång process i sig. Du slår verkligen huvudet på spiken, när du beskriver hur ni har det hemma hos varandra. Hos dig uppträder han hemtamt som herre i huset – utan konkurrens från någon annan man – medan du inte känner dig hemma i hans bostad. Den känslan uppstår lätt när platsen inte är riktigt tillgänglig. Den är upptagen av en osynlig men ändå påtagligt närvarande person.

Du berättar att din vän är en trevlig man och ni har haft mycket roligt tillsammans. Det låter som en lång och i stora stycken trivsam inledningsperiod på ett förhållande, där ni vill avsluta den fasen och komma till beslut om hur ni vill att framtiden ska se ut.

Vardagsliv har ni inte levt tillsammans, så självklart finns det en naturlig osäkerhet om hur ett sådant kommer att gestalta sig om ni flyttar ihop. Men så finns det en annan och långt större osäkerhet hos dig som bottnar i om den gamla frun bildligt talat kommer att flytta med till ert gemensamma hem. Hon är omgift och det är väl knappast realistiskt för din vän att hoppas på en återförening. Utan att fördjupa mig i ekonomin, så låter det mera troligt att din vän skulle betala mindre ränta på ett inteckningslån än han idag ger till exhustrun. Hans månadsinkomst borde också vara tillräcklig garanti för banken för ett lån på nämnda belopp.

Jag tror inte att problemet är enbart praktiskt/ekonomiskt utan betydligt mer av känslomässig natur. Och det är säkert också därför du nu börjar känna dig dum och utnyttjad och blir alltmer irriterad över situationen. Att du känner dig utnyttjad har mycket med upplevelsen av att du ger mer än du får tillbaks – och då handlar det inte alls om millimeterrättvisa. Det är som om din vän inte vill avstå tillräckligt mycket av det gamla för möjligheten till ett gemensamt liv med dig. Alldeles säkert tycker din vän mycket om dig, men du är samtidigt osäker på om du kom in i hans liv och fyllde ett nyligen uppstått tomrum eller om du helt och hållet är älskad för din egen skull. Detta måste du – så gått det nu går – få klarhet i innan ni gör viktiga livsval. Jag hoppas att ni inte funderat på att eventuellt flytta tillsammans i någons redan befintliga bostad, i alla fall inte hans som är så “laddad”.

Jag tror att du – och därmed ni båda – skulle ha nytta av att öka avståndet mellan varandra under en period. Visst ska ni träffas men bara när båda verkligen vill och känner för det. Du behöver komma från situationen av att känna dig dum och utnyttjad och han kanske behöver få längta tillräckligt mycket efter dig för att förstå hur värdefull er relation är för honom. Oavslutade slut förhindrar många nya starter. Han behöver troligen avsluta det gamla för att både kunna ge och ta i en ny relation. Jag tror också att ni skulle ha nytta av att tillsammans prata med en familjerådgivare. Dels för att sortera och förhoppningsvis neutralisera det som är en belastning i det “gamla” och dels för att hitta en bra och hållbar plattform för gemensam orientering i det “nya”. Lycka till med båda delarna.