Min man läser bara porrtidningar!

Jag är en kvinna i 50-årsåldern som varit gift i 30 år. Redan från början av vårt äktenskap hade min man med sig en väska med porrtidningar som han läste i smyg och han tillfredställde sig själv för det mesta. När jag blev gravid tog han helt avstånd från mig eftersom han kände obehag för gravida. Han har under alla år läst sina porrtidningar och undan för undan köpt nya som han gömt, även på arbetsplatsen. Hans beteende gör att jag drar mig tillbaka och är olycklig. Det förefaller som hans porrberoende pågått ända sedan ungdomsåren utan någon förändring. Vad är orsaken till detta?

Du avslutar ditt korta brev med att undra över vad som är orsaken till din mans långvariga beroende av porrtidningar. Naturligtvis finns det en djup psykologisk förklaring till det. Men de ledtrådar du ger om din man och ert gemensamma liv är alldeles för knapphändiga som underlag för att spekulera i frågan “varför”. Vi människor har generellt mycket olika sexuella behov och beteenden och de ser oftast också olika ut under skilda perioder i våra liv. Ett intensivt läsande i porrtidningar brukar vara mera typiskt under tonåren, men kan ibland som du smärtsamt fått erfara följa med långt upp i åren. Inte undra på att du känner dig olycklig i din situation. När din man sysslar med självtillfredsställelse i samband med sitt intresse för porr, så får han naturligtvis dig att känna dig osedd och obehövd. Att han tog avstånd från dig under graviditeten är en inte helt ovanlig företeelse. När kvinnan väntar barn reagerar en del män intuitivt på att platsen redan är upptagen och de vill inte konkurrera om hennes gunst.

Du skriver att du idag är i 50-årsåldern och har varit gift i 30 år. Under denna långa tid har din mans intresse för pornografi varit i stort sett oförändrat. Men du har i alla fall “även om det ibland känts motvilligt” varit gift med honom under dessa år. Någonting måste således ha uppvägt denna för dig närmast motbjudande sida, eftersom du stannat kvar. Livet med honom har troligen givit dig någon form av stabilitet, kanske social och ekonomisk trygghet. Nu har du eventuellt kommit till en ny fas i ditt liv, där det goda i relationen inte längre uppväger det som är otillfredsställande. Du vill förändring men är inte säker på vilken sorts förändring du är beredd att satsa på. Du skriver inget om er känslomässiga relation idag eller tidigare. Har du själv gjort dig tydlig, så att din man vet vad du gillar och vad du ogillar? Förekommer det gräl och öppna konflikter emellan er? Är det så finns det ju fortfarande ett engagemang, som eventuellt och rätt hanterat kan leda till förändring. Vi bråkar ju så länge det finns hopp om förbättring. När vi lägger av så gör vi det antingen för att vi blivit tillgodosedda – eller gett upp hoppet.

Jag tycker att ditt brev klart signalerar ditt behov av förändring. Du är osedd och olycklig. Ditt brev antyder också en aning förakt för en man som löser sin sexualitet på det sätt din man gör. Vad gör det med dig och din självbild att leva tillsammans med en man vars livsstil du djupt ogillar? Jag tror att du snarast behöver tala med din man om dina behov och önskningar, hur du ser på ert gemensamma liv idag och vad du vill med livet framöver. Detta behöver du inte minst för att upprätthålla din egen självrespekt. Försök att motivera honom till gemensamma samtal på närmsta familjerådgivning. Får du inte med honom dit, så sök själv en professionell samtalspartner för att sortera upp i ditt liv och för att på så goda grunder som möjligt fatta beslut om kommande livsval. Ju fler beslut om framtiden ni kan fatta gemensamt desto bättre kommer ni båda två att må framöver.