Vårt liv styrs av min mans familj

Vi har varit gifta i över 30 år och min man har alltid ställt upp för andra. Till en början var detta oftast positivt, men under senare år har hans beteende gått till överdrift. Nu känns det som att vårt liv helt styrs av andra, med min mans goda minne. För några år sedan flyttade vi närmare hans föräldrar. De började närma sig 80-års åldern och min man ville ha möjlighet att hjälpa dem, en vacker tanke som har skapat stora problem.

Föräldrarna överlät sin skogs- och jordbruksfastighet på honom och hans syskon och efter denna överlåtelse gör han nästan allt arbete på gården. Inte nog med att ingen av de andra syskonen lägger ner något arbete där, min man står för alla kostnader också. Han tar inte ens betalt för sina egna utlägg i samband med alla sysslor.

Min man har ett vanligt arbete som kräver mycket tid och vi har själva ett hus som kräver omvårdnad. Vi har barn och barnbarn som åtminstone jag skulle vilja ge lite tid, men hans tid räcker inte till annat än arbetet och vården av föräldrahemmet. Våra barn och barnbarn träffar vi högst några gånger per år, men hans föräldrar och syskon måste vi träffa minst en gång i veckan.

All planering gör han tillsammans med föräldrar och syskon och jag får först i efterhand veta vad som bestämts. Jag upplever väldigt starkt att vi inte lever tillsammans utan bredvid varandra och han kräver att jag ska foga mig i hans sätt att leva. Men jag känner att jag fått nog. Det känns som min kärlek till honom är helt död. Ändå kan jag inte förmå mig att bryta loss. Om jag nämner något om skilsmässa blir han helt förtvivlad eller fullständigt rasande. Hans oresonliga vrede skrämmer mig till tystnad. Ibland inser han dock att han gått för långt och då blir han väldigt snäll mot mig några veckor, sedan är allt som vanligt igen.

Vi har offrat tid under nästan ett år på att gå i familjerådgivning, men det gjorde ingen större nytta. Egentligen vill jag ju helst fortsätta mitt äktenskap, men då måste någon förändring ske.

Din signatur är verkligen väl vald som beskrivning på den situation du befinner dig i sedan länge. Men som jag ser det behöver inte alls ditt liv fortsätta att gå i de inkörda hjulspåren. Du har stora möjligheter att påverka din egen situation och det är viktigt att du ser det och också gör något åt det. I brevet skriver du att “vårt liv helt styrs av andra” och att “han kräver att jag skall foga mig i hans sätt att leva”. Detta låter påfallande underdånigt och är naturligtvis inget du behöver ställa upp på. Troligen är det hans humör som skrämmer dig. Här finns säkert en viktig orsak till att du låtit det hela pågå så länge. Det är mycket väsentligt att du börjar våga gå egna vägar, se och prioritera egna behov och och ta initiativ som gäller dig själv. Självklart kommer inte detta att gå friktionsfritt utan din man kommer säkert att bli både irriterad, arg och kanske ledsen. Men det kommer att vara din enda möjlighet att bryta dig loss från ett liv som nästan kväver dig i egen utveckling. För ditt eget framtida välbefinnande måste du göra egna val som att träffa barn, barnbarn, vänner och bekanta på tider och ställen som du själv gör upp med dem. Till makens föräldrar och släkt far du med när du själv vill och har tid. Ingen mer än du själv kommer att prioritera dig och dina behov.

Nu kanske du undrar: “Varför är det bara jag som skall göra något? Varför behöver inte min man ändra på sig?” Visst vore det önskvärt att han deltog i förändringsarbetet och det kanske han gör också när han ser att du menar allvar.

Din man verkar vara en person som får en stor del av sitt värde genom att ställa upp för andra. Den rollen ger honom känslan av att vara någon, att duga. Att inte ställa upp, att inte vara duktig åstadkommer troligen ett tomrum inom honom som han har svårt att stå ut med. Detta förhållningssätt är djupt rotat hos honom och inte särskilt lätt att ändra på. Kan du få många egna behov tillgodosedda så kanske du också kan acceptera denna sida hos honom som du starkt ogillar. Eller också fattar du beslutet att lämna äktenskapet. Börja gärna med en förändring inom äktenskapet – det tror jag både du själv och andra vinner på.