Hejsan Benny!
Jag är filosofiskt lagd, tycker om att läsa och fundera kring livet. Känner mig i otakt med tiden och samhället. Jag har man och ett barn i tonåren, tycker också vi är i otakt med varandra. Önskar att vi hade haft en bättre relation, dock är vi ganska egensinniga alla tre. Vill hålla ihop med min man, men jag tror han kommer allt längre ifrån oss. Han har gett upp, som han en gång sa i stridens hetta.
Min dotter är självständig och resursstark. Honvill gå sin egen väg. Ibland undrar jag om jag överhuvudetaget kommer att ha kontakt med min lilla familj i framtiden. Jag hade en obefintlig kontakt med min egen mor. Det känns smärtsamt att jag inte lyckats bryta mönstret när det gäller mitt eget barn.
Hur går det för min dotter? Hur går det för mannen och mig?
Framtid?
Bennys svar: Du har format din egen identitet efter din dåtid, med en frånvarande mamma. Men du har en närvarande man och dotter här och nu. Det finns stora spänningar mellan dig och din flicka. Men mitt i allt son händer i er familj, kommer hon att skapa sig ett gott liv. Hon hittar rätt så småningom med familj, hus och arbete. Då kommer hon och du att få en närmare relation.
Vissa män är inte stora krigare, de lever sina liv vid sidan om. Det kan kännas som ett tryggt val, men det är inte som att leva där kärleken bor. Har du försökt att släppa din man in i ditt hjärta? Kanske är det en form av kärlek ni delar, kanske är båda rädda för att leva själva. Men jag ser ingen utgång ur er relation.
Du måste sätta dig ner med din man och prata om hur ni ska ha det. inns att du en gång tyckt om honom väldigt mycket. Öppna dörren och bjud in honom! Du kan bli mer överraskad än du anar.
Kram Benny
