Det är en sak som oroar mig något förfärligt. Jag är 72 år och gift och jag är så rädd att jag ska bli sist kvar av min make och mig. Det som jag ängslas över är att jag inte ska ha råd att bo kvar i huset. Eller, om huset ska säljas, att jag inte klarar av själva husaffären. Och vår bil, och husvagnen.
Till saken hör att min make vägrar prata om döden. Han blir arg om jag för det på tal. Det skulle vara en stor lättnad om jag inte behövde oroa mig, utan istället kunna få leva fullt ut. Jag sätter mitt hopp till dig, Benny.
Orolig
Bennys svar: Att oroa sig är ett av de bästa sätten att spilla tid i onödan och må dåligt. Om det värsta som du kan tänka dig skulle hända, får du ta itu med det där och då. Om inget händer, så har du förstört din tid med oro. Det finns så mycket oro omkring oss idag, man oroar nästan ihjäl sig för saker man inte har en aning om ifall de ska hända.
Du och din man har många, fina år tillsammans. Jag kan förstå att han är trött på att höra dig prata om döden, han trivs med sina dagar som de är just nu. Men helt klart måste ni gemensamt bestämma hur ni ska ta itu med framtida affärer. En personlig bankman kan vara en bra början, där kan du få prata av dig dina ekonomiska bryderier.
Sluta oroa dig och lägg energin på din man istället. Han älskar dig varmt, men känner att han inte når fram. Gå ut i solen tillsammans och njut av sommaren. Det mår ni båda bra av.
Kram Benny
