För ca ett år sedan blev jag plötsligt sjuk och hamnade på sjukhus. Läkare och familj trodde att jag fått en tumör eller kanske en blödning på hjärnan. Efter två veckors tester visade det sig att jag fått MS. Där satt jag på sjuksängen och bara gapade, 36 år, två barn, ett fantastiskt roligt jobb inom restaurangbranschen och jag hade just klarat av min första halvmara. Var livet slut nu? Skulle jag bli ett sängliggande paket? Jag ska ärligt säga att jag trodde att det var en muskelsjukdom som skulle förtvina hela min kropp inom ett par månader.
Efter kortisonbehandlingen började kroppen kännas nästan som vanligt igen. Jag började jobba och allt rullade på. Men efter ett halvår började kroppen, framför allt hjärnan, bråka med mig. Ord försvann och balansen spelade mig många spratt. Jag kunde inte jobba kvar. Stressen som tidigare varit mitt drivmedel blev min värsta fiende. Nu står jag mitt i livet och vet inte åt vilket håll jag ska gå för att hitta rätt. Jag vet att det finns en mening med allt. Jag ska vidare, det bara är så, men jag har liksom tappat bort mig själv på vägen.
– Du duktiga och fina Gunilla, det är en mening med allt, allt har ett högre syfte fast vi inte alltid kan se det när det sker. Men nu ska du lära dig något som du inte varit bra på i hela ditt liv, det är att Gunilla ska få huvudrollen i ditt liv. Du ska välja det som är viktigt för dig själv, du ska spara energin till kroppen så att du har råd till det fantastiska liv du egentligen har – arbetet och att älska dina barn.
– Jag ser att om du tar hand om dig själv och lyssnar på din inre känsla, dina energier och ditt livsbatteri, så kommer sjukdomen MS inte ta så hårt tag i dig.
