Nu ror vi getterna till deras ö!

På en ö i Östersjön, vid Blekingekusten, betar en flock getter. De tillhör gården Orranäs där Boel och Lars Dahlberg har eget mejeri och gårdsbutik med egentillverkad ost. När gårdens bockkillingar har blivit några månader gamla tas de ombord på en flotte för att komma ut till ön. Det brukar vara en bit in i juni.

– Då är de tillräckligt stora för att klara sig, berättar Boel Dahlberg från flotten som tar oss ut till ön på bara några minuter.

Vattnet glittrar vackert runt platsen där getterna är på bete. Väl i land på den fyra hektar stora ön syns inte en enda get till, men när Lars ropat till sig bockarna Mojje och Sixten följer även bockkillingarna nyfiket med. Några är tama och hoppar upp för att hälsa, ungefär som en hund. Lars och Boel beskriver djuren som trevliga och intelligenta.

– Jag pratar med dem och de förstår vad jag säger. Vi hade en get som jag kunde be gå och hämta andra getter, berättar Lars Dahlberg.

Getterna är också påhittiga och ibland på rymmen när de lirkar upp låsen i staketgrindarna.

– De är jätteduktiga på att skruva loss saker och sedan försvinner skruvarna, berättar Lars.

Men det gäller djuren som betar i hagarna på fastlandet. Boel och Lars behöver aldrig oroa sig eller stängsla in getterna som betar på ön, för de stannar där.

Födda i april

Bockarna har betat på ön i flera år men bockkillingarna som är födda i april byter miljö för första gången i livet. De kan till en början bli oroliga. Tidigare har Lars och Boel rott ut killingar två åt gången i en båt.

Det har hänt att djur blivit panikslagna när de skiljts från flocken.

– Speciellt om de är lite skygga kan de bara kasta sig ut i vattnet och simma blint iväg. Kan vi ta dem allihop tillsammans blir det mycket lättare, säger Boel och berättar att de numera tar hela flocken på flotten.

När killingarna väl kommit till ön trivs de. Det var bara en gång som en killing vägrade bli kvar. Han heter Nils och hans berättelse har rönt uppmärksamhet i media. Nils var en killing som tappat bort sin mamma.

– Jag tog hand om honom. Han bodde i kattlåda bredvid sängen i två dygn och fick mjölk väldigt ofta, berättar Boel.

När han hämtat sig fick han gå tillbaka till stallet och matas med nappflaska. När sommaren kom skulle han ut på bete tillsammans med de andra killingarna men när Lars och Boel lämnade ön sprang Nils ut och ställde sig på en sten och ropade efter dem.

– Vi tänkte att han går väl tillbaks till de andra men det gjorde han inte. Han hoppade i vattnet och började simma efter båten. Vår dotter hoppade i och simmade 25 meter och tog upp honom i båten.

Sedan dess fick han komma hem, berättar Boel.

Getterna betar på ön hela sommaren. Boel och Lars tittar till djuren varje dag för att se att det har det bra.

– Det är också för att de ska bli vana vid oss och inte bli helt förvildade. Oftast tar vi hem dem i slutet av september, säger Boel.

 

Prisad osttillverkning

Bockkillingarna går till slakt. De stora bockarna går till getterna för att betäcka dem. Nästa vår kommer nya killingar, som sedan betar markerna. Boel och Lars mjölkar getterna och tillverkar getost. Osten har flera gånger prisats.

Paret blev getbönder för ett tiotal år sedan.

– Jag har länge velat bo på en gård. Min farmor drev handelsträdgård. Runtom låg det bondgårdar. Det är väl det som har suttit i. När vi närmade oss 50 ville vi göra något annat den sista tiden i arbetslivet, säger Lars.

När planerna började ta form bodde de i Stockholm. Boel var sjuksköterska och verksamhetschef inom äldrevården. Lars som är civilingenjör drev eget företag. Sommartid var de i Blekinge där de har hus och Lars har släkt. Det var också där som de fann drömgården – en tidigare hästgård. Det passade perfekt eftersom Boel rider och har hästar. Men hur skulle de livnära sig? En dag kom Lars med svaret – vi ska göra getost! Boel trodde väl inte sina öron och var skeptisk.

– Livsmedelstillverkning har många regler och krav att förhålla sig till, säger Boel.

Men Lars höll fast vid idén. Han sökte upp en getosttillverkare.

– Jag var där och praktiserade och de tyckte det var kul att delge sina kunskaper. De hade samma bakgrund som oss. Han var ingenjör och hon var inom sjukvården. Jag tänkte att kan de, kan vi, berättar Lars.

Ett friare liv

Efter det att Lars bjudit Boel på en inspirationsresa till södra Frankrike var hon såld på idén. I dag är de nöjda med valet.

– Jag tycker det har gått över förväntan och vi har fantastiskt trevligt. Det är bara arbetsbelastningen som kan vara lite tuff ibland. Just när killingarna kommer och vi har vårbruket. Å andra sidan bestämmer vi själva över vår tid, säger Lars.

Paret blickar ut över gården där getterna betar havsnära strandängar och paret har havsutsikt från boningshuset. Boel beskriver åren som fantastiska med mycket ny kunskap och ett härligt liv med djur och natur.

– Det är ett mycket friare liv. Samtidigt är vi bundna. Vi kan inte resa iväg någonstans tillsammans utan vi måste planera väldigt noga i så fall. Fritid och jobb går in i varandra. Vi är igång med gården från tidig morgon till sen kväll men vi bestämmer själva över vår tid, säger Boel.

Paret planerar att jobba ett tag till men sedan sälja gården och gå i pension. De tycker att andra som går i tankar att förändra livet ska göra slag i saken.

– Man har ett liv. Gör någonting av det. Det finns så många människor som är bittra och besvikna men du kan bara själv göra något åt ditt liv. Sedan är det klart att vi riskerade jättemycket, både pengar och jobb, men vi tänkte att går det inte får vi sälja gården och jobba med det vi alltid har gjort och leva på blodpudding ett tag, säger Boel och konstaterar att det ändå gick vägen.