En gök gal i väster när Pernilla Månsson Colt slår sig ner i den nyanlagda kaffegrottan tillsammans med programledarkollegorna för att njuta av en rabarberdessert som Tareq Taylor tillagat.
– Det här var himla gott, säger hon och får medhåll av Malin Persson och John Taylor.
Det skämtas och skrattas runt bordet och producenten Mattias Lenhoff behöver inte göra annat än att låta kamerorna gå.
– Vi har gjort det här så länge nu och känner varandra så bra att vi kan improvisera, säger John när vi efter att scenen är inspelad går genom dubbelrabatten där enstaka färggranna tulpaner fortfarande blommar.
Det är försommar och vi har kommit en bit in i inspelningarna av fjortonde säsongen av Trädgårdstider. Den här dagen, när Hemmets Journal är på besök på inspelningsplatsen på gården Torstens, är det bland annat invigning av kaffegrottan.
– Vi har en hel del nya intressanta projekt i år varav kaffegrottan är ett. Vi har fått en ny producent och nya redaktörer för programmet och det har inneburit ökad kreativitet, berättar Pernilla.
Det genomgående temat för årets säsong av Trädgårdstider är hemester med speciell inriktning på barn.
– Det är kanske ett år för sent med tanke på att hemester blev ett begrepp för de flesta när coronapandemin slog till, men vi tror att fler kommer att vilja semestra på hemmaplan i framtiden och då är den egna trädgården viktig, säger Pernilla.
Därför har det i år satsats mycket på bärbuskar som barn uppskattar i odlingarna, men också en hel del roliga saker som lockar till upptäcktsfärd i trädgården.
Har var sitt projekt
En sak som verkligen sticker ut är att var och en av de fyra programledarna har fått helt fria händer att förverkliga ett projekt de drömt om. Här finns allt från en nybyggd ruin, en koja högt upp i ett träd, en svetthydda med tillhörande svalkhål och Pernillas snittblomsodling.
– Vi kallade det “Ställ inga frågor-projekten” och sedan fick var och en göra precis vad han eller hon ville, säger Pernilla.
Ruinen är Johns verk. Han har länge drömt om att få göra en folly, eller fåfänga som det kallas på svenska. De är vanligt förkommande i framför allt engelska trädgårdar, men börjar bli mer och mer populära även här i Sverige.
– En folly är en uppmurad kuliss som ska föreställa en ruin från antiken eller en medeltida klosterruin, berättar han. Det är ett mycket romantiskt inslag i trädgården, men det är inte alla som har plats för det eftersom det krävs ganska mycket utrymme.
På Torstens har han fått ta ut svängarna och förverkliga sin dröm.
– Det har varit jätteroligt. Nu kan jag sitta här på stenbänken och njuta och koppla av, säger han och visar växtvalet i ruinen som bland annat består av rosen ´Ghislaine de Feligonde’, murgröna, blåregn, rosmarin, timjan och taklök.
Malins projekt som vi får följa i ett av vårens avsnitt är en trädkoja ett par meter upp i luften.
– Att få bygga en egen trädkoja var en dröm jag hade som barn som jag aldrig fick göra, berättar hon. Här har jag fått skapa min egen värld.
När vi går runt nedanför kojan tillsammans med Malin visar hon hur man skonat trädet genom att förankra det med spännskruvar i stället för att spika och borra. Trädkojan är försedd med balkonglådor fyllda med färgstarka tagetes, gula husarknappar och petunior.
– Staketet har jag gjort av små brädbitar som blev över. Jag gillar ju återbruk.
Luktar gott av örter
Tareq har byggt en svetthydda med tillhörande örtträdgård och svalkhål. En svetthydda är helt enkelt en sorts ångbastu där man tar in glödande stenar och häller vatten på dem. De olika örterna gör att det sprids en fantastisk väldoft.
– Jag fick lära mig vad en svetthydda är för drygt tolv år sedan när jag besökte ett bastusällskap vid Torne älv. Där uppe är bastubad en del av livet. Man gör allt i bastun – till och med gifter sig och föder barn.
Svetthyddan har han byggt av en trästomme med en presenning över som han sedan har täckt med gamla mattor.
– Vi svettades rejält när vi var därinne och det luktade gott av alla örterna. I min värld ska man egentligen svalka sig i en flod eller sjö efteråt, men det har vi inte här så därför grävde vi ett svalkhål, berättar Tareq.
I rabatten med olika örter finns det en del att välja på – både för smak och doft. Här växer inte mindre än tolv olika sorters mynta, bland annat speciella sorter som ingefärsmynta, chokladmynta, jordgubbsmynta och bananmynta.
– Jordgubbsmyntan smakar verkligen jordgubbar, säger Tareq.
Pernillas personliga projekt är kanske mindre spektakulärt, men inte mindre efterlängtat. Hon har fått en snittblomsrabatt med en stor gammal diskbänk där hon kan binda sina buketter.
– Precis som Tareq har sitt utekök tyckte jag att jag kunde ha en arbetsbänk utomhus med tillgång till rinnande vatten och nära till blommorna, berättar hon.
När Hemmets Journal besöker inspelningsplatsen är det för tidigt på säsongen för snittblommor. Bara några zinnior och rosenskäror som Pernilla försått hemma i sin egen trädgård sticker upp ur marken.
– Jag går här varje dag och bara längtar efter att det ska sätta fart och växa, säger hon
Känns som en nystart
I årets säsong av Trädgårdstider får vi även se programledarnas odlingstest av 18 olika sorters tomater och Malins projekt om hur man kan maximera skörden vid odling i en pallkrage.
Dessutom har vi den prestigefyllda tävlingen om vem som får fram den största dahlian. Förra året tävlade de fyra programledarna om vem som kunde få fram tyngsta pumpan och då tog Tareq hem segern. Året dessförinnan vann Pernilla solrostävlingen.
I år gäller det att fram till sista programmet få fram den största ‘Dinner Plate’-dahlian. Alla börjar med var sin knöl som de får förgro och den vars dahlia har största diametern tar hem segern.
– I år ligger Malin bra till. Det borde ju dessutom vara hennes tur att vinna, säger John.
Förra året flaggade Pernilla för att det kanske bara blir en eller två säsonger till på gården Torstens. Men nu utesluter hon inte att de kan bli kvar där.
– Här finns fortfarande möjligheter att göra mycket och nu när vi i och med den nya producenten och de nya redaktörerna har fått in nytt blod bland oss känns det som en nystart. Det syns inte i rutan, men inspelningen av Trädgårdstider är ett lagarbete.
Själv har varken hon eller någon av de andra programledarna några planer på att sluta.
– Vår belöning är att så många tittar på vårt program och uppskattar det. Trädgårdstider har i snitt en miljon tittare i veckan, säger Pernilla.
