Babben Larsson om nya kärleken: “Lite klurig”

Du hade precis träffat en ny kärlek när pandemin slog till.
– Ja precis. Men han hamnade i samma sits som jag och blev utan jobb ett tag. Han är hantverkare men är väldigt duktig och startade eget istället. Han kom helskinnad ur den här krisen men vi har verkligen kunnat stötta varandra igenom den. Samtidigt har det varit en lyx att plötsligt kunna tillbringa så mycket tid tillsammans. Vi har hängt med varandra i stort sett varje helg.

Hur vill du beskriva er relation?
– Som ett moget och skönt förhållande. Vi lagar mat, käkar, pusslar, han målar akvarell och jag skriver. Och så läser vi mycket.

Vad fastnade du för hos honom?
– Att han verkade väldigt snäll. Och när han under första dejten sa att han är lite “klurig”. Det stack ut. Han är väldigt närvarande och är en god lyssnare vilket gör mig avstressad.

Vad är kärnan i en kärleksfull relation?
– Respekt och att man är snäll mot varandra. Jag har haft tre långa relationer i mitt liv och sökte någon att bilda ett bra team ihop med. Jag har aldrig letat efter någon som är som jag utan någon som kompletterar mig. Annars kan det bli konkurrens i relationen, vilket jag har erfarenhet av. Han är mer eftertänksam, medan jag är rapp. Jag är mer omedelbar medan han är en försiktig general.

– Vi har kul ihop och vi hänger mycket. Han har fått mig att under promenader titta på detaljer både på hus och i naturen medan jag har dragit in honom i nöjesindustrin. Idol, Mello och sådant har han aldrig någonsin tidigare sett på.

Bäst i test får ännu en säsong, hur känns det?
– Jag trodde på programidén i samma stund jag såg första avsnittet av den engelska förlagan. Det är en sådan enorm framgångssaga och det går inte att beskriva hur kul det är. Allt är spontant och det finns inga skrivna manus mer än det som jag och David Sundin säger i studion.

Vad ger dig livsglädje?
– Att påta i min trädgård, få hänga på landet i Grillby (utan för Enköping). Jag älskar att ge mig ut på landet och brukar cykla en runda på dryga milen. Där och då på cykeln är jag verkligen lycklig. Och jag tycker även om att krypa upp i soffan med en bok. Eller bara att sitta och prata med min särbo, åka på loppis eller fira hemester tillsammans.

Trivs du med särbolivet?
– Ja, vi umgås antingen hos mig i lägenheten i stan, på landet eller hemma hos honom. Både han och jag är introverta och behöver vårt utrymme. Jag känner ingen press att gifta mig eller bli sambo.

LÄS MER: Babben “När jag läste om diagnosen föll bitarna på plats”

Finns det något som skrämmer dig?
– Jag är rädd att kroppen ska bli i så dåligt skick att man inte orkar, får försämrad livskvalitet och inte kan göra de enklaste saker i vardagen. Jag har mina skavanker och har min artros som redan lett till att jag behövt byta ut ett knä. Tack vare att jag slutat äta socker kan jag kanske hålla smärtan på en rimlig nivå. Jag försöker träna bra, äta och leva hälsosamt. Sedan har jag en personlig tränare som hjälper mig att träna styrka, balans och magmuskler.

Ångrar du något i ditt liv?
– Jag kan ångra att jag inte blev vän med mig själv i ung ålder. Ända upp i vuxen ålder var jag osams med mig själv och hamnade i situationer som jag mådde dåligt av. Jag var inte varsam med mig själv, gick på fel fester och var ensam i fel gränder. Jag utsatte mig för saker för att jag inte stod på mig och satte stopp. Jag ångrar att jag inte visat mig mer självrespekt och självmedkänsla. Det kan också handla om att någon fotograf velat att jag ska balansera på ett broräcke för att få en kul bild. Gjort saker jag egentligen är obekväm med.

Vilken har varit den tuffaste fasen i ditt liv?
– Mitt svartaste hål hade jag när jag var 25. Trots att jag hade gått ut scenskolan, hade jobb, kompisar och någonstans att bo så upplevde jag att livet var över. Jag hamnade i en oförklarlig svacka och depression. Den och 40-årskrisen, då jag samtidigt var utbränd, är mina absolut allra värsta faser. Att tappa lusten är som sagt ett allvarligt tillstånd för mig. Men hopplöshet är min allra störst varningsklocka. Tappar jag hoppet, vilket har hänt ett par gånger, då är det ännu värre. Då blir jag lamslagen och behöver en livlina av något slag, för i dessa stunder är det inte bra för mig att vara ensam. Jag har en mentor sedan 20 år tillbaka, samt ett par vänner jag kan rycka tag i och som jag vet pallar.

– När jag ber om hjälp, när jag talar om att jag har det tufft finns det alltid någon där. Ofta är vi alltför stolta och skäms för att visa oss sårbara. Men jag tycker det blir bättre med åren. Jag kan bli liten, sårbar och göra bort mig. Jag har slutat skämmas och det är otroligt befriande.

Vad har du för framtidsdrömmar?
– Jazzplattan och boken är såklart milstolpar i mitt liv som båda två kommer ut senare i höst. En plan är att jag ska jobba smartare så att jag får mer tid för privatliv. Resor vet vi inte när det blir av, men kanske kan det snart bli en försiktig resa till Teneriffa eller safari i Afrika. Jag vill läsa mer, förkovra mig och tillbringa mer tid på landet. Det känns som att jag har fått mersmak på det lugna privata livet och vill nog ha mer av det.