Margareta Öberg har en hel lada full med klänningar, allt från diskret enfärgade i stram stil till 80-talsblommiga med puffärm.
– Men just nu är det 30–40-talsklänningarna och 60–70-talsklänningarna som har strykande åtgång, säger hon.
Det började med att hon gick på fyndjakt på sin mormor Lisas vind som tonåring.
– Mormor var född 1910 och typisk för den årskullen – hon sparade allt och gav aldrig bort någonting, berättar Margareta, som alltid har varit intresserad av textilier.
Hon började samla lite själv och för 20 år sedan öppnade hon vintagebutiken Lata Pigan på en gård utanför Enköping. I en gammal, rödmålad lada har hon nu tusentals klänningar, men även andra kläder och textilier.
Margareta är också utbildad inom textil och tillsammans med sin granne Eva Karlsson, som har en bakgrund som modedesigner i Italien och nu håller kurser i klänningssömnad och återbruk, planerar hon att göra en bok som går under arbetsnamnet Stora vintageboken.
– Både Eva och jag är folkbildarsjälar som vill föra vår kunskap vidare. Och vi tänker på samma sätt när det gäller kvalitet och hållbarhet.
De har en noggrant utvald, privat kollektion av klänningar från sent 1800-tal och framåt för att kunna visa vad som är tidstypiskt för varje stilepok. Margareta och Eva vill också lära ut hur man kan skilja äkta gamla plagg från senare tillverkade kopior.
– Ju mer handsömnad, desto äldre plagg, tipsar Margareta. Även sömsmånernas storlek skvallrar om plaggens ålder. Förr hade man rejäla sömsmåner för att kunna lägga ut kläderna om man till exempel ändrade storlek.
Dragkedjorna är också en tidsmarkör.
– De kom vid första världskriget och till en början var de ganska grova. Eftersom de var dyra hade man kortare dragkedjor som placerades i sidan av klänningen. Först i slutet av 50-talet, när de blivit billigare, sitter de i ryggen. Men tänk på att dragkedjan kan ha blivit utbytt.
Vilket material klänningen är gjord av berättar också hur gammal den är.
– Terylen, som är syntet, kom på 50-talet och polyestern kom på 60-talet, berättar Margareta.
Innan dess fanns bara naturmaterial och konstfiber av trävara och den höga kvalitet som tillverkades då går inte att få tag på idag.
Många tror att det är gamla, praktfulla brudklänningar och frackar som ursprungligen var dyra som nu är mest värda, men tvärtom är det ofta vardagsplaggen som eftertraktas. Ett tag var också gamla städrockar, med stora fickor och knappar fram, extremt populära.
– Men priserna går upp och ner, som på aktiemarknaden, säger Margareta.
– Efterfrågan påverkas mycket av vilka serier som visas på tv. Efter amerikanska Mad men var 50-talsklänningar jättepopulära och engelska Downton Abbey fick alla att vilja ha 10- och 20-talsklänningar.
Många av kläderna som syntes i den svenska tv-serien Vår tid är nu kom just från Lata Pigan.
– Jag borde ha en spanare på tv för att veta vad jag ska satsa på inför nästa år …
Ta hand om dina klenoder
1. Använd klänningen vid rätt tillfälle så att du inte måste tvätta den så ofta. Vädra den hellre så att den inte slits i onödan.
2. Festa inte i 20- eller 30-talsklänningar – de håller inte för det längre. Tänk på att de är 100 år gamla. Om klänningen är gjord av rayon blir den väldigt skör om den blir fuktig eller blöt och tyget kan rämna.
3. Laga små hål med tyg från fållen eller de breda sömsmånerna så blir lagningarna nästan osynliga.
4. Det är lätt att bli hemmablind, men störst fyndchans är faktiskt i garderober och på vindar hos äldre släktingar. Fråga om de har något sparat och gör en insats genom att rädda något som annars riskerar att slängas.
Tre fördelar med vintage
1. Tygerna har hög kvalitet och kommer att hålla bättre än många nya kläder.
2. Kläderna är redan tvättade flera gånger – man slipper tråkiga överraskningar efter första tvätten.
3. Plagget behåller ofta sitt värde – det går att sälja igen.
Hitta kända formgivare
I Sverige har många kända formgivare även ritat tygmönster och har man tur kan tyget i klänningen vara designat av Göta Trägårdh, Viola Gråsten eller till och med Arthur Percy, som var konstnärlig ledare för Gefle porslinsfabrik. Men det är sällan det står något namn på tyget, utan man får bildsöka på tyget på internet.
Svenska Katja of Sweden var under 60- och 70-talet mer känd utomlands, men nu är många intresserade av att köpa hennes design när den dyker upp.
