Peter rymde hemifrån som 9-åring – 50 år senare avslöjar han varför

Minns ni Peter Ögren? Han var den 9-årige grabben som en dag rymde från sin mamma och sin lillebror i Göteborg och satte sig på tåget hem till sina morföräldrar i Örnsköldsvik.

– Det var mitt tredje rymningsförsök, minns Peter med ett leende när vi träffar honom snart 50 år senare. Jag vantrivdes verkligen i Bergsjön i Göteborg där vi bodde.

Peter, som numera heter Sedin i efternamn liksom morföräldrarna Ketty och Sture, är åter i Örnsköldsvik, där han sedan fem år arbetar som vaktmästare på sjukhuset, och han är glad och nöjd med livet.

– I höstas var min dotter och hälsade på under en längre period. Hon bor och studerar annars i Seoul i Sydkorea men var tvungen att vara hemma en period på grund av coronapandemin, berättar han.

Cirkeln är sluten, men det har varit en lång resa för Peter för att komma dit han är idag. Den har innefattat såväl fosterhemsplaceringar som en framgångsrik karriär som travtränare och flera år som kock och restaurangföreståndare.

– Jag var tvungen att sluta som kock eftersom jag fick problem med ryggen. Det var då jag flyttade från Umeå tillbaka hit till Örnsköldsvik, berättar han.

Rycktes upp mot sin vilja

Peter blev för första gången känd för Hemmets Journals läsare när han i januari 1973 var med i ett reportage i tidningen.

Reportaget handlade om att Peter, som då hette Ögren i efternamn eftersom hans mamma gift om sig, hade rymt från betongförorten Bergsjön och satt sig på tåget på Göteborgs centralstation för att smygåka de 95 milen upp till morföräldrarna i Örnsköldsvik.

Det första de överraskade morföräldrarna fick göra när den lille pojken plötsligt dök upp var att köpa vinterkläder till honom. Det ordnades sedan så att han fick bo kvar hos morföräldrarna och han började skolan i Örnsköldsvik.

Reportaget om Peters längtan hem till Norrland berörde läsarna djupt och det blev som sagt ett av de mest uppmärksammade under Hemmets Journals 100-åriga historia.

Men det som tidningen inte visste då var bakgrundshistorien till Peters rymning och vad som hände sedan.

Det kan vi berätta nu.

– Det stämmer att jag vantrivdes i Göteborg och att jag kände mig utanför i förorten och hade få vänner, men det är inte hela sanningen. Sanningen är att jag rycktes upp från mitt hem hos mina morföräldrar och flyttades mot min vilja till Göteborg.

Peters mamma bodde i början av 1960-talet i Stockholm, där hon träffade en grekisk gästarbetare som hon blev förälskad i. Hon blev gravid med honom och i juni 1963 föddes Peter.

– Jag vet vem min pappa var, men jag träffade aldrig honom. Mamma hade inte möjlighet att ta hand om mig utan lämnade mig hos min mormor och morfar, där jag växte upp.

Men strax innan han skulle börja skolan krävde hans mamma att Peter skulle flytta ner till henne i Göteborg, där hon gift om sig och fått hans några år yngre halvbror.

– Det blev som ett trauma för mig, berättar han. Det kändes som att jag blivit kidnappad. Jag kände knappt min biologiska mamma och min halvbror.

Rymde gång på gång

Peter började i första klass i skolan i Bergsjön, men han kände sig som en främmande fågel i förorten. Han betraktades som udda på grund av sin norrländska dialekt och blev mobbad. Två gånger försökte han rymma hem till Örnsköldsvik, men båda gångerna stoppades han av sin mamma precis innan han satte sig på tåget.

På vårvintern lyckades till slut hans rymningsförsök, men trots att det bestämdes att han skulle få stanna kvar hos morföräldrarna blev det inte så lyckligt som de hoppats.

– Sociala myndigheter ansåg att mina morföräldrar var för gamla för att ta hand om en 9-årig pojke. De var båda närmare 60 när jag kom till dem.

Istället beslutade myndigheterna att Peter skulle placeras i fosterhem.

– Jag bodde på flera olika fosterhem, men jag rymde gång på gång tillbaka hem till mormor och morfar.

Framgångsrik på trav

Den oroliga barndomen gjorde att hans skolgång blev lidande.

– Jag skärpte till mig i nian och gick ut med godkända betyg. Men en olycklig konsekvens av min mammas agerande och fosterhemsplaceringarna var att jag slutade lita på vuxna. Istället sökte jag mig till djur. Jag började på en ridskola och där kände jag mig trygg med hästarna.

Det visade sig vara ett lyckodrag och det blev starten till Peters långa och framgångsrika karriär som travtränare. En av de mest kända hästar han varit med och tränat hette Scandal Play, som sprang in 12,1 miljoner på 153 starter och 50 segrar.

– Jag har jobbat som travtränare i såväl Stockholm som Umeå. Under ett år bodde jag i Tyskland och jobbade åt ett stall i Gelsenkirchen.

Under sin karriär hoppade han även in som travkusk och vann ett V75-lopp på Selånger i Sundsvall.

– Jag körde mitt sista travlopp 2002. Parallellt med jobbet utbildade jag mig till kock och det blev sedan min huvudsakliga sysselsättning. Mellan 2010 och 2015 var jag restaurangföreståndare i Umeå.

Peters morföräldrar lever inte längre. Hans mormor Ketty gick bort 2009. Men han har alltid känt att Örnsköldsvik varit hans hemort och därför var det ingen tvekan när han bestämde sig för att flytta tillbaka dit.

– Jag hade dessutom tur som fick jobbet på sjukhuset. Det trivs jag verkligen med.

Några år efter att Peter rymt fick han en halvsyster. Henne har han kontakt med och de brukar ringa varandra och växla några ord.

– Som vuxen har jag större förståelse för det som hände, men jag har svårt att förlåta att min biologiska mamma ryckte upp mig från mitt trygga hem hos mormor och morfar, säger han.