Kalle Moraeus: Det borde vara lag på att gå i terapi

Med sig har Kalle Moraeus ett helt tv-team från Discovery+ som numera följer honom under inspelningen av Den stora hälsoresan som ska sändas i Kanal 5. Han verkar inte det minsta brydd över att vara omgiven av kameror under intervjun.

Kalle har just kommit ut med boken Tjur på retur (Norstedts) men han kommer aldrig att kalla sig författare.

– Tanken var att jag skulle reflektera över vad som händer med män när de kommer över en viss ålder, motsvarigheten till kvinnors menopaus, men det slutade med en bok om mig själv, känns det som, säger Kalle när vi ses på hans bokförlag mitt i Stockholm.

Visst, efter att ha läst boken får man reda på en hel del om Kalles uppväxt, livet som artist och andra tankar. Men boken kan även ses som en hyllning till alla gubbar som funnits och finns i hans närhet.

Kalle har nämligen reflekterat över att det ute i landet finns en hel del roliga gubbar som egentligen är väldigt små, och då menar han inte fysiskt. Snarare handlar det om det självbedrägeri som många män, enligt Kalle, hamnar i vid en viss ålder.

– Många av oss gubbar är väldigt bra på att ljuga för oss själva och att ständigt hitta på undanflykter. Dessutom vill gubbar ofta kunna och veta bäst, men innerst inne är de egentligen väldigt ängsliga varelser. Och jag vet inte om detta gäller gubbar över lag, men jag vet att gubbar på landsbygden inte gråter framför andra.

Det är förmodligen skillnad på gubbar inom kultursektorn i Stockholm och gubbar på ett skogshygge uppe
i norr, tror Kalle.

Kalle själv inser att han har blivit den som lyssnar bland sina vänner och han märker att behovet av att prata finns där. Men den här typen av gubbar har sitt eget språk och har inte hittat de rätta verktygen för att sätta ord på vad de känner.

– Det borde vara lag på att gå i terapi. För mig har det varit ren och skär glädje att få prata om mig själv. Det är fantastiskt att bara få gråta och vräka ur sig allt man känner. Jag har fått plocka upp allt jag samlat på mig under livet ur en ryggsäck och lagt ut på ett bord. Därefter har jag rensat och endast plockat tillbaka det som är av vikt för mig och mitt eget välmående. Bortförklaringar och självbedrägerier är till exempel sådant jag inte lagt tillbaka i min ryggsäck, säger Kalle.

Mådde bara sämre

När Kalle närmade sig 50 insåg han en dag att han plötsligt tog klivet över en tröskel in i en ny period av livet. Han kallar det själv för ålderschock. I sin bok skriver han:

“Jag sätter på mig dessa fula, förnedrande ålderdomsbågar. Det jag upplever är en revolution. Och ingen trevlig sådan. Jo förvisso, jag ser ju allt som står där. Krispigt.”

– Jag insåg där och då att de där förbaskade glasögonen plötsligt fick mig att se klart. Jag tänkte att mitt liv håller på att ta slut. Jag var 48 år. Och jag höll på att gå mot döden. Det var ingen trevlig upptäckt. Jag kan inte säga att det var en sorg, snarare en suck och ett “Jaha, där kom det”. Samtidigt fylldes jag av ödmjukhet inför faktumet. Nyss var jag pojke. Sedan blev jag man. Nu hade jag plötsligt blivit gubbe, säger Kalle som under denna period tävlade i Melodifestivalen, vann Körslaget och fick eget tv-program, Moraeus med mera. Dessutom fick han agera julvärd i Sveriges Television.

– Jag stod på sätt och vis på toppen, men samtidigt mådde jag allt mer dåligt, säger han.

Det var inte bara åldrandets faktum som drog ner Kalle. För i samma veva flyttade hans dotter hemifrån. Han berättar att hon lämnade ett stort tomrum efter sig och snart flyttade även hans fru ut ur huset. Skilsmässan var ett faktum.

– Jag hade tydligen haft mina glansdagar och jag visste inte ens om det. Tänk om jag ändå hade passat på att njuta, säger Kalle och menar att insikten blev en slags vändpunkt i hans liv.

År 2018 ringde man från tv-programmet Biggest Loser och frågade om Kalle ville delta.

– Hur reagerar man på en sådan förfrågan? Största förnedringssamtalet jag någonsin fått. Tackade nej på en gång, säger Kalle.

Kalle berättade om samtalet för sina närmaste och även sin manager. Varpå alla var överens och tyckte att Kalle absolut skulle ta chansen.

– De ordnade allt praktiskt och fixade så att jag skulle kunna få in programmet i almanackan. När tjejen från tv-programmet åter hörde av sig hade mina vänner övertygat mig. Jag tackade ja. Det är det absolut läskigaste jag gjort. Men faktiskt också det bästa, utbrister Kalle.

Gick ner 20 kilo

Under programmet gick Kalle ner från 118 kilo till 98 kilo och Kalle påpekar att man då måste ha i åtanke hur kort han är.

Finast kontakt fick han med Alexandra Zazzi. Förutom att Kalle älskar att laga mat och är imponerad av Alexandra som matlagerska, fanns något annat med Alexandra som Kalle fastnade för.

– Alexandra påminner om min mormor. Det är samma anamma i henne och när det gäller Alexandra är det bara att böja nacken och göra som hon säger, berättar Kalle.

När Kalle var 13 år dog hans mamma, och mormor Olga tog en stor plats i hans liv. Det var hon som stod för ordning och reda men det var även hon som introducerade en massa god mat. Husmanskost.
Längtan efter god mat har alltid varit Kalles akilleshäl.

– Ibland har jag lättare att stå emot, ibland svårare. Vissa perioder tappar jag kontrollen totalt, inte minst när jag varit ute och turnerat. Det är enkelt att hålla en diet om den ena dagen är den andra lik. Men för en musiker är tillvaron mycket omväxlande. Jag har uppåt 100 hotellnätter om året. Hemmavid däremot sköter jag mig exemplariskt, berättar Kalle.

Träning har blivit något av det allra viktigaste för Kalle i hans liv. Så länge han kan minnas har han åkt längdåkningsskidor, vilket enligt honom är den absolut bästa träningsformen. Inte minst för att man utövar den tillsammans med naturen.

Kalle har många strängar på sin lyra och förutom längdåkning och matlagning har han en lång rad andra intressen.

– Jag håller på med skoteråkning, motorsport och bilar. Och så jakten förstås. Det är en plats för mig där jag får leva utan den där kändis-Kalle med allt vad det innebär, säger Kalle som dessutom har flygcertifikat.

Största stoltheten och kärleken i livet är dottern.

– Hon betyder såklart allt för mig. Som far har jag varit väldigt olik min egen pappa. Jag har spenderat en hel del tid på golvet och lekt med min dotter under hela hennes uppväxt medan jag minns att min pappa inte lekte med mig mer än högst två gånger, säger Kalle.

Hans dotter går nu på musikhögskolan i Stockholm och spelar violin.

– Det känns otroligt stort, även om jag har varit tydlig med att jag stöttar henne i vilket yrke hon än väljer. Numera gör jag allt för min dotters skull.

Nu ser Kalle fram emot en sommar där han åter får stå på scenen tillsammans med sina vänner. Musiken har alltid varit hans födkrok och trygghet, men den ger honom också en enorm glädje.

– Jag längtar efter musiken och värmen som den ger. Tänk att jag inte har tagit en ton sedan jul! Aldrig någonsin har jag varit ifrån musiken så länge. Jag känner mig helt stympad. Pandemin har fått mig att inse hur jag tagit musiken för given. Nu går jag ­tillbaka upp på scenen med en helt annan respekt och ödmjukhet inför mitt yrke, berättar Kalle.

Är inte rädd längre

Det finns inte så mycket som skrämmer Kalle, i så fall skulle det vara att drabbas av sjukdom. Han gillar inte sjukhusmiljön. Vad han tidigare känt sig rädd för är att nå den ­ålder han nu befinner sig i.

– Jag har alltid trott att den dag jag blir runt 50 då kommer min karriär ta slut. Att de unga artisterna, som släpper en låt och sedan inget mer, tar över.

Samtidigt menar han att han förlikat sig med sin ålder. Han känner sig inte längre rädd.

– Jag kommer nog fortsätta spela så länge jag kan, men det är verkligen inte lätt att vara en tjur på retur just i musikvärlden, säger Kalle och berättar att på konserterna med Benny Anderssons Orkester brukar de spela 53 låtar. Han konstaterar att det är 50 låtar mer på en kväll än vad vissa nya artister kommer att ha under sin livstid.

– Så länge det finns publik som är i min egen ålder så kommer jag att spela. Jag kanske inte hänger med. Men jag hänger i ett tag till, säger han.