Maj är en underbar månad i naturen. Blommor, fåglar, fjärilar, allt kommer igång med en väldig fart och risken är att man blir som åsnan mellan två hötappar. Vad ska man välja? Man vill ju inte missa något.
En av de naturupplevelser jag absolut inte vill missa är när orkidéerna blommar på Ölands alvar. Det är fantastiskt, ett hav av dessa skönheter i underbara färger så långt ögat kan se.
Det är nu och några veckor framåt som gäller. Flera arter av orkidéer, i den grupp som kallas nycklar, står i blom och vill man njuta av dem så är det dags att ta sig till Ölands alvar. Det är flera arter av orkidéer som växer tillsammans och det brukar vara gott om folk som vandrar runt på Alvaret och njuter av dessa blomvärldens aristokrater. Så räkna med trängsel och glöm inte kameran – orkidéer är väldigt tacksamma att fotografera!
Jag har ett favoritställe där jag brukar stanna. Det ligger utmed vägen som tvärar över Alvaret mellan Bårby och Alby. Orkidéerna lyser lång väg och det är välordnat med en liten parkeringsplats så att man slipper stanna på vägen. Sen kan man vandra runt i timmar och leta upp de olika arterna av orkidéer.
Vilken är Adam?
Sankt Pers nycklar är det flest av. Den är högrest med ett långt ax av violetta blommor. Adam och Eva kan också vara väldigt talrik. Den har ju fått sitt namn av att den förekommer i två färger, en med röda blommor och en med gulvita blommor. Vilken är Adam och vilken är Eva? Det har man diskuterat länge men det finns väl egentligen inget svar på frågan. Båda är vackra och det tycker jag räcker.
När man tittat färdigt på Sankt Pers nycklar och Adam och Eva är det dags att skärpa blicken och leta efter de lite sällsyntare orkidéerna. Ett lite glesare ax av violetta blommor kan vara en göknyckel. Om man går nära och gärna kryper ner på knä ska man kika på de övre kalkbladen i blomman. Hos göknyckeln är dessa samlade till en liten hjälm. Hos Sankt Pers nycklar står dessa kalkblad ut som vingar. Göknyckeln är väldigt söt, om man får säga så om en blomma.
Krutbrännaren är lätt att känna igen. Den är liten, ofta bara decimetern hög, blommorna är vita men knopparna i toppen på axet är mörkbruna, och jag tror det är detta som gett namnet krutbrännare. Den börjar blomma från mitten av maj.
Johannesnyckeln är en riktig bjässe, ibland nästan en halv meter hög, med blommor i två färger, mörkt lila och ljust lila. En tjusig orkidé som inte är lika typisk för alvarmarken som de övriga. Man hittar den oftast i kanten av träddungar, i vägkanter och åkerkanter intill alvarmarken.
Oansenlig och ovanlig
För ett antal år sedan höll jag en liten orkidévandring på Öland för ett litet antal personer. Vi njöt av alla vackra orkidéer men plötsligt var det en i gruppen som ropade. Han hade hittat en liten, oansenlig orkidé med helt gröna blommor. Ingen färgprakt där inte. Det visade sig vara en grönkulla, en art som är vanlig i norra Sverige men förekommer sällsynt också på Öland. Den blev dagens höjdpunkt fast den egentligen var den minst vackra.
Det finns också en del orkidéarter som är väldigt små och oansenliga, helt olika de pråliga nycklarna. Dem kan man behöva leta länge efter. Jag minns en gång vid ett litet kärr på Ölands alvar, det var i början av juni, och jag hade fått tips om att just där skulle det lilla honungsblomstret växa. Min fru och jag letade och letade i säkert en timma. Sen gav vi upp och satte oss på en tuva i kanten av kärret. Det var då vi såg dem, ett litet gäng med honungsblomster, bara fem centimeter höga med blekt gulgröna blommor. De växte på tuvan där vi satt oss!
Det är något speciellt med orkidéer, det är nog alla naturälskare överens om. Så missa dem inte!
